Arbetsförmedlingen i Piteå - Ja tack!

Sedan de nya sjukförsäkringsreglerna infördes så förändrades situationen drastiskt för många människor. Inte minst för människor med psykiska funktionsnedsättningar.
Ganska omgående har oändligt många hamnat i en situation i vilken de måste etablera en djupare kontakt med Arbetsförmedlingen. "Man måste vara arbetssökande".
Detta är också ett vanligt krav som socialtjänsten ställer för att bevilja försörjningsstöd.

Som Personliga Ombud (PO) har vi aldrig någonsin tidigare haft en sådan omfattande kontakt med Arbetsförmedlingen som idag. Vi räknar med minst ett 20-tal telefonsamtal med AF varje vecka utifrån våra klienters situation. Själv besöker jag AF i tjänsten ca 5 ggr/vecka!

Vi har tillsammans med AF byggt upp ett TOPPENSAMARBETE i Piteå! Samverkan på en mycket bra nivå med många fina effekter.
AF kontaktar också oss ganska ofta tillsammans med sina arbetssökande efter att först berättat om PO-verksamheten och vad vi kan göra för människor med långvarig psykisk ohälsa. Resultatet av detta då? Jo, vi gör professionella och fungerande samarbetsplaneringar i vilka det vardagliga livets många delar för den arbetssökande får stöd att utvecklas. Resultaten kommer snabbt och märks tydligt!
Och AF börjar allt mera att tänka på att förenkla sitt ofta "krångliga språk", samtidigt som de också gör enklare sammanfattningar för den arbetssökande som man ofta glömmer har en FUNKTIONSNEDSÄTTNING! Bra metodutveckling AF!

AF samarbetet fungerar bra, och kanske speciellt samarbetet tillsammans med SIUS.
Tack Arbetsförmedlingen i Piteå för ett gott samarbete!

Ombudet är hemma

Plötsligt händer det. Personliga ombudet är jätteförkyld och hemma!
Naturligtvis kan det bli så här, men det kan ställa till det.
Inbokade samverkansmöten med många kallade personer måste strykas.
Andra träffar och uppgifter får omprioriteras.

Men i denna situation så kan jag faktiskt också se en del "bra effekter".
En del klienter klarar sig jättebra när det verkligen gäller. En del klienter har själva orkat genomföra träffar som vi visserligen planerat och pratat igenom. Men de har nu genomfört detta själva! Jättebra!

Inom PO-Piteå har vi ombud själva ett nära samarbete i vilket vi mycket ofta lär känna varandras klienter.
Detta har vi alltid gjort eftersom verksamheten inte ska bli sårbar vid olika frånvaro.
Därför kan också kollegorna "ta över" och t.ex. följa en klient till en planerad uppgift.
Detta är verkligen jättebra för alla inblandade!

Jaja, nu ser man fram emot en arbetsdag efter helgen.

Stoppa telefonförsäljning!

Nu har vi uppnått ett oräkneligt antal situationer som ser ut så här:

En klient kontaktar oss och är orolig.
Anledningen är att klienten blivit uppringd av en telefonförsäljare.
De blir inte av med försäljaren utan känner sig tvingade att "nappa" på det som erbjuds.
Plötsligt får de (naturligtvis) hem en vara eller annan tjänst.
Klienten vet inte vad de ska göra. Det är ju så krångligt att göra någonting åt detta...
Efter ett tag får de krav på en kostnad.
Klienten vet fortfarande inte vad de ska göra. Plötsligt har allting blivit så jättejobbigt.
Tiden går... och går... och går...
Plötsligt får de en räkning från "något inkassoföretag"
Samtidigt kommer det ännu mera varor

Suck!

Då ringer de oss och berättar detta!
När vi kommer in i bilden så visar det sig ofta att uppsägningstiderna har överskridits, samtidigt som bindningstiderna för t.ex. olika abonnemang är fleråriga!!!

Stoppa all telefonförsäljning som människor inte själva efterfrågat!!!

Vinter även i Piteå

 

Mellan och under våra många bilkörningar i tjänsten så kan man inte undgå att se hur vackert det är utomhus. Gryningen låter vänta på sig medan skymningen kommer allt tidigare.

En liten enkel vinterdikt:

"På vintern är det kallt,
då finns värmen i en palt.
Jag har glömt badbyxorna i en mast,
där har dom frysit fast.
Vi skiter i alkohol,
för pengar behövs till glykol!"

 (Inte bra men sant!)

Klienterna kritiserar bl.a. psykiatrin oftare!

Det blir allt vanligare att höra kritik från våra klienter men även de människor vi möter inom Rådgivning-Psykisk ohälsa.
Kritiken från många människor gäller samhällets olika stödinsatser:
- Krångliga och svårbegripliga regelverk!
- De får inte den hjälp de behöver!
- Dåligt bemötande!
- De får ingen psykiatrisk behandling som hjälper!
- Det tar sådan jäkla lång tid att få hjälp!
- Man blir missuppfattad!

Vi ombud måste ibland bara hålla med om detta. Men ibland måste vi också förklara hur vissa regelverk och myndigheter fungerar.
Men nog håller vi med klienterna om att det finns brister, och STORA BRISTER!
Det råder tyvärr ca TVÅ ÅRS VÄNTETID PÅ ATT FÅ EN NEUROPSYKIATRISK UTREDNING!!!
(Att få veta om man har ADHD t.ex.)
Jämför detta med om man drabbas av en kroppslig sjukdom.

Sen så håller vi med om att psykiatrin uppvisar stora brister när det gäller behandlingen av t.ex. ADHD problematiken och med allt vad denna diagnos innebär.
Att man efter mer än ett års tid fortfarande väntar på att få något hjälpmedel eller metodik för att t.ex. strukturera sin dag och sina tider på.
En del klienter vänder sig därför till privata vårdcentraler för att lösa detta problem!

Vi ser ju naturligtvis att det finns ett verkligt engagemang från personal inom psykiatrin men att de bromsas p.g.a.olika faktorer.
Tyvärr så märker vi allt oftare att psykiatripersonal blir så uppgivna och tappar den viktiga arbetsglädjen.
Skratten börjar tystna... och arbetsglädjen falnar.
DETTA SER VI SOM VERKLIGEN BEKYMMERSAMT!

Om hinder för att leva ett "vuxenliv"

Jag fick ett bra mail idag med åsikter och undran. Det kom från en lärare där vi föreläst om psykisk ohälsa. Läraren skriver bl.a. följande:

"Idag ser vi allt fler individer som saknar förmågan till att lösa vanliga problem som uppstår i livet. Detta visar sig tydligt i studierna hos oss.  Det är avsaknaden av handlingskraft som jag ser som en stor del av problemet. Detta behöver inte vara individer med psykiska funktionsnedsättningar. Min gissning är att avsaknad av handlingskraft kan leda till att vardagens alla åtaganden och praktiska sysslor i förlängningen kan bli lidande vilket i sin tur kan leda till sämre psykisk status.

Min hobbyanalys av läget är att många individer som vi träffar har en bakgrund av långvarigt curlande. Under sin uppväxt har de inte lärt sig hur man löser de problem som uppstår då andra har löst problemen åt dem. Nu börjar en del av dessa individer bli så pass gamla att de söker sig till studier efter gymnasiet. Dessa individer ser vi hos oss där studierna sällan går bra, men även bland de projekt i vår närliggande verksamhet som bland annat riktar sig till ungdomar utan arbete."

_______________________

Och det finns ju olika anledningar/brister/diagnoser till att dessa situationer uppstår.

Som PO anser jag också att den uppväxt och det lärande som man bör få på vägen till en vuxen individ, det är just detta som ofta brister.

Föräldraansvaret att lära, stötta och visa sina barn ett förhållningssätt, och samtidigt lösa livets olika problemsituationer är stort! Om detta brister till stora delar så kan jag se detta som en av anledningarna och förklaringarna till att en ung människa inte förmår att ta ”steget fullt ut i vuxenlivet” och allt som detta innebär! Dessa unga människor har ju inte fått lära sig detta.

Vi möter ofta föräldrar till klienter, föräldrar som själva inte klarat dessa krav…
Och vi möter också många unga människor som tyvärr alltför ofta psykiatriserar sina vardagliga livsproblem!!!
Men hur ska man få chansen att på nytt få lära sig dessa viktiga saker?
Vi ombud jobbar på denna viktiga fråga.

Hoppsan! En inneboende... igen!

Nu har det återigen hänt!
En klient berättar plötsligt att han/hon har en inneboende person hos sig!
Anledningen till att de berättar detta för oss ombud är att situationen förändrat sig till den grad att det uppstått problem med det mesta.
Dessa problem kan te sig lite olika. Här är ett axplock av det vi får veta:
- Min inneboende städar inte, han/hon bara ligger och gör ingenting!
- Min inneboende använder narkotika och droger. Min lägenhet har blivit ett tillhåll för droghandel!
- Min inneboende betalar inte för den mat han/hon äter, jag köper allt!
- Min inneboende har lånat pengar av mig. Nu har jag inte råd med hyran!
- Min inneboende hjälper inte till med hyran alls!
- Min inneboende har stulit av mig en massa saker!
- Min inneboende vill inte alls flytta!
- Jag vill inte bo med min inneboende! Jag flyttar!
- Min inneboende och jag bara grälar!

Under dessa två arbetsdagar har jag besökt en klient i hemmet och träffat "den inneboende".
Jag har på min klients önskan ordnat akuttid på soc, återupprättat kontakten med psykiatrin och uppskjutit en avhysning (vräkning) av min klient.

Men vad jag märker är att "den inneboende" skulle behöva otroligt omfattande stöd för att ens börja planera sitt liv... en planering som inte alls finns idag!
Kanske en inneboende som också behöver PO?

Enkelriktad hospitering?

Trots att jag tidigare har jobbat inom psykiatrin i mer än tjugo års tid så nappade jag direkt på erbjudandet att få hospitera där. Detta innebär ett bra tillfälle att under ett par dagar få möjlighet att följa med i vardagsarbetet vid olika psykiatriska verksamheter inom Landstinget. Det är en nyttig och bra erfarenhet att få uppdatera sig hur psykiatrins olika verksamheter fungerar idag och samtidigt lära känna många människor. Detta trots att jag som ombud dagligen kommer i kontakt med psykiatrin.
Hospiteringserbjudandet är också en viktig del i det stora "samverkansarbete" vi behöver utveckla.
Detta är därför sanktionerat från "högre ort" och således en viktig kunskapsbreddning.

Men om man trodde att intresset skulle delas lika av både kommun & Landsting så trodde man fel... Man kan nog ganska lätt räkna de "Landstingspersoner" som gav sig tid att hospitera vid t.ex. de särskilda boenden som kommunen har för människor med psykiska problem.
Som anledning hörs i efterhand alltför ofta kommentaren: - Men vi har så mycket annat inplanerat!
Samtidigt som det ganska ofta från psykiatrin föreslås psykgruppboenden i olika vårdplaneringar.
Som vanlig visas okunskap redan utifrån kommentarerna om att "man redan vet allt..."

Tillsammans med mina PO-kollegor bär vi nu på många frågeställningar till psykiatrin när det gäller modern samverkan och metodutveckling för detta!!!

Om att vara med i A-kassa eller inte

Under en lång tid har vi i PO-Piteå kommit i kontakt med många klienter där frågan om medlemsskap i A-kassa är av MYCKET VIKTIG BETYDELSE!!!
Det vi återigen konstaterar som extra viktig kunskap är än en gång:
- Till dig redan är medlem: Försök att med alla tänkbara medel hålla dig kvar i
  A-kassan! Prioritera dessa räkningar, avgifter och inbetalningar!!!
- Till dig som inte är medlem men på väg in i arbete: Gå med i A-kassan så fort du endast kan och får göra detta!!!
- Om du är osäker på om du ligger efter med betalning till A-kassan, kolla upp detta, snarast!!!
- Om du hotas av avstängning eller har uteslutits, ta då snarast kontakt med A-kassan!!!

Som ombud har vi efter stor ansträngning lyckats återupprätta en del medlemsskap i
A-kassa med stora positiva effekter för dessa klienter.
För människor som inte är med i A-kassan råder nämligen stora ekonomiska skillnader när det gäller ersättningar för olika "åtgärder" eller arbeten.

Vi har också träffat en klient som absolut trodde att hon/han var medlem i A-kassan, och utifrån detta fått en högre ersättning vid Aktivitetsstöd under ca ett års tid. Det visade sig nyligen att klienten inte varit med i A-kassan!
Därför har nu har klienten utan uppsåt fått ett återbetalningskrav på över 100.000 kr!
(Arbetet med återinträde pågår nu, samtidigt som vi riktar allvarlig kritik åt hur rapportering gällande giltligt/uteslutning A-kassemedlemsskap skötts mellan AF och FK?!)

Om att vara hemma och tänka

Att tvingas stanna hemma för en förkylnings skull är inte alls kul.
Men att gå till jobbet och snora ner andra är absolut inget bra alternativ.
Tyvärr ställer denna situation till det med alla inbokade träffar och möten där jag som PO förväntas finnas med.
Vissa träffar har tagit lång tid att boka med många kontakter innan de passar alla.
Nu blir de flesta av dessa träffa inställda och måste tas senare. Shit, dubbelshit!
Nåväl, många SMS och mail har bollats fram och tillbaka likt en snabb "bordtennismatch".
Men det jag glädjande kunnat notera är att vissa klienter nu "tvingats" att själva genomföra vissa kontakter utan min medverkan. Och det har gått bra! Jiiippiii! Yeeeesss!

Nu börjar jag att fundera litegrann på om jag som PO kanske gör mig lite för "viktig" typ, i vissa klientkontakter? Bromsas klientens empowerment ibland av PO? Trots att vår innersta strävan är att klienten ska ta makten och ansvaret för sitt liv.
Läste en del om empowerment här:
http://www.metoder.nu/cgi-bin/met.cgi?d=s&w=2051&s=mt

Positivt med att vara hemma är i alla fall att man får gott om tid att tänka, vilket är bra.

"En tanke är en idé i rörelse" (Pythagoras)

En dag med anmälan under tystnad

Jag har som jag tidigare berättat om, tvingats göra en anmälan utifrån den oro jag hyser för ett minderårigt barn till en klient.
Efter många och långa samtal har jag nu gjort detta. Men mitt i allt det jobbiga så tycker jag mig märka en viss lättnad för min klient. Det handlar ju inte bara om att anmäla, utan om att kunna förändra en högst jobbig situation för de som är inblandade. Att klienten ska kunna få den hjälp som behövs, en hjälp som också finns.
Och till sist, kanske det viktigaste: - Att ändå ta tillvara det som trots allt är bra och det som fungerar!

Men visst tar detta på både krafter och engagemang i arbetet. Detta är ingen situation som man som ombud önskar ska behöva uppstå.

Dessutom har jag under denna arbetsdag helt tappat min röst. Jag har en förkylning som drabbat mina stämband. Jag kan inte säga ett endaste ord. Bara viska.
Men det är kanske en lärorik situation också. Att få känna på hur det känns när ingen lyssnar på en!?
Leve SMS-tekniken i alla fall!

17:e Nobällkvällen!!!

Denna kväll, Nobällkvällen, den är alltid så enormt kul, uppskattad, rolig och helt enkelt BRA!
Läs PT reportaget från årets 17:e Nobällkväll:
http://www.pitea-tidningen.se/nara_dig/noballkvall-i-ojebyn-7224482-default.aspx

Ett av POs tyngsta beslut

Som ombud ska man ju alltid "gå bredvid" klienten, stötta och hitta framkomliga vägar till ett bättre liv på många plan. Så är det bara, men det finns UNDANTAG!!!
Ett sådant undantag är när man verkligen befarar att klientens minderåriga barn far illa av den situation de lever i.
Då måste vi agera utifrån barnperspektivet! Alltid!
Men detta är ett beslut och ett agerande från oss ombud som verkligen riskerar att rasera allt förtroendekapital man byggt upp med klienten.

Tramadolmissbruk... igen!

Vi har haft ännu en rådgivningsträff med en ung vilsen klient som inte får livet att fungera på många plan.
Efter ett långt samtal så visar det sig återigen att klienten fått stora mängder medicin utskriven, och under lång tid dessutom.
Medicinen heter Tramadol!

Tramadol är en medicin som vanligtvis ska användas mot värk.
(För många Tramadolmissbrukare börjar oftast hela storyn med en skada eller en åtgärd som fordrar värkbehandling genom medicinering)
Tramadol är starkt vanebildande och ger mycket svåra abstinenser.
Tramadol kan tyvärr också ge en "kick" eller verka lugnande för en del.
Tramadol ger också stora negativa effekter på det psykiska måendet.
Eftersom Tramadol förskrivs av läkare så säger tyvärr många klienter "det är ju en läkare som skrivit ut detta, då är det inte farligt!"
Tramadol är livsfarligt vid överdosering!Tramadol kan köpas illegalt, det kan också handlas med.

Men det vi i alla fall märker efter alla år som PO är att människor som missbrukar Tramadol hamnar i en mycket bekymmersam livssituation!!!

Att klienten nu själv äntligen började berätta om sitt missbruk är i alla fall en bra men trådtunn start på hans/hennes fortsatta planering av livet.

Termer, regler och krångliga ord!

Alla myndigheter använder krångliga ord och följer sina regelverk.
Sjukförsäkringslagen, LSS, affektiv, SoL, SGI, habilitering, KBT, NAP-team, aktivitetsersättning, ADHD,  karensdagar, sjukskrivningsregler, A-kassa, PTSD, förvaltare, ADD, bipolärt... m.m.
Det råder också en begreppsförvirring om vilka personer våra klienter har träffat:
- Psykolog? - Kontaktperson? - Psykoterapeut?
- En del klienter berättar om att de träffat en "kärring på soc".
- Andra beskriver möten de haft med "en lång karl på AF... eller kanske det var på FK?"

Hur som helst så måste Personligt Ombud nästan alltid förklara för klienterna:
(Vilket också är en av våra arbetsuppgifter)
- Vad de olika myndigheterna har för olika uppgifter.
- Vilka regelverk de olika myndigheterna har.
- Förklara de olika ord och regelverk som förekommer hos olika myndigheter.
- Gå igenom olika rättigheter/skyldigheter man har gentemot alla.

Vi är uppmärksammade på detta problem, samtidigt som vi undrar:
-Varför är personer som företräder myndigheter inte bättre på att förklara för människor vad man menar?
Enklare beskrivningar behövs!

Klienter med utländsk bakgrund

Det blir allt vanligare att vi i PO-Piteå kontaktas av människor som kommit till Sverige från andra länder. Och naturligtvis så mår många människor verkligen psykiskt dåligt.
I kontakten med PO så måste vi ju naturligtvis som för alla andra sökanden försöka att bilda oss en uppfattning om det "psykiska illamåendet" eftersom detta är ett av kriterierna för att få hjälp av oss. Vad grundar sig problemen i?
- Ekonomiska problem? Sjukdom? Utanförskap? Ensamhet? Vilsenhet? Svårigheter att få den hjälp man behöver? Arbetslöshet? Problem i / hitta bostad? Språkliga problem? m.m.

När vi nu under många år mött många invandrande människor så upptäcker vi samhällets brister i kommunikation och möten med dessa människor. Det finns även brister i bemötande.
Och sedan har vi tyvärr börjat märka att det är ganska lätt att börja bemöta den skiftande problematikens effekter genom medicinering av det psykiska illamåendet! Detta är givetvis inte bra alls. Det är ju nästan alltid hela den sociala situationen som inte fungerar på ett tillfredställande sätt. Naturligtvis kan en nödvändig medicinering TILLSAMMANS med stöd i personens vardagsliv vara av godo.
I stället märker vi att vissa andra insatser kan ge ett betydligt bättre resultat.
Ett litet exempel är t.ex. att kyrkan håller öppet sina lokaler i "Kyrkcenter" i centrala Piteå. Detta tyvärr endast måndagseftermiddagar. Men dit är alla välkomna för fika, träffas, prata och ta med sig "krångliga papper".

Vid arbetsdagens slut summerade vi idag olika samtal vi haft på svenska, engelska, teckenstöd, skisser och andra uttryckssätt. Men vi klarade oss utan hjälp av tolk idag!

Ett enkelt och bra hjälpmedel som uppskattas

Många klienter har en omfattande problematik inom många områden.
Detta medför att vi som ombud först tillsammans med klienten måste göra en kartläggning, en bild av hur allting ser ut:
- Problemområden?
- Omfattning?
- Vilka personer och myndigheter är inblandade?
- Hur ser planerna ut i dag? Finns alls någon plan?

Utifrån denna "kartläggning" skissar vi sedan på tänkbara lösningar.
Klienten är hela tiden delaktig och måste även prioritera vad som först behöver göras. Sedan pratar vi igenom alla olika tänkbara konsekvenser som de olika besluten kan ge.

Men det viktigaste är:
- Att klienten får en överskådlig bild av sin planering. Inte bara i ord UTAN GENOM BILDER också. Även de svåraste situationer blir tydligare och klarare utan att man behöver använda så många ord!

Vi använder sedan länge witheboard tavla för detta.
Ojoj så bra det funkar.
Här ovan syns en vanlig bild av hur en klientsituation kan se ut innan vi ritar den tydligt.
Sen fotograferar vi den och mms:ar den till klienten om han/hon inte själv fotar den.

Tänk om myndigheter som soc, AF, FK och psykiatri m.fl. kunde använda sig mera av denna enkla och tydliga metod för att tydliggöra en planering?

Påminnande bollplank

Många klienter vill absolut själva klara av att göra olika uppgifter de tidigare inte gjort. Detta är en mycket bra inställning och är samtidigt faktorer som får människor att växa och känna ansvar för sitt liv.
Men om man inte gör dessa uppgifter... ja då uppstår ännu större problem. Det blir nämligen ÄNNU svårare att "reparera" effekterna av att man inte gjort "det man skulle".
Exempel på saker som klienter tar på sig att helt själva göra:
- Göra adressändring
- Betala eller lämna in sina räkningar till soc
- Kontakta AF samma dag som sjukskrivningen upphör
- Gå till inbokade möten
- Lämna in intyg
- m.m.

Så med många klienter har man som ombud en uppgift som kan beskrivas som:
PÅMINNANDE BOLLPLANK

Jag har tvingats skriva min första avvikelserapport!

Detta är inte roligt!
Jag har tvingats skriva en avvikelserapport!
Jag jobbar alltid utifrån att vi alla måste hjälpas åt för att människor med psykiska funktionsnedsättningar ska få det bättre, men detta har hänt: (säkert ett av tusentals exempel?)
- En klient som jag känner sedan mer än 10års tid (!) upplever allt mera att han/hon drabbas av tvångsupplevelser och ångest. Vi har under denna tid haft en kontinuerlig kontakakt med psykiatrin och med lösningar genom olika kommunala insatser.

Klienten blev efter egen förfrågan plötsligt inlagd vid en psykiatrisk slutenenhet, en enhet som jag mycket väl känner till och som jag är känd inom.
Medicinering inleds samtidigt som en intern planering troligen upprättas.
Jag fick ingenting veta.
Klienten blev helt plötsligt utskriven utan att jag eller någon annan i kommunen kontaktas!

Efteråt kommer naturligtvis alla frågor från klienten till mig:
- Kan du hjälpa mig, jag har en ny medicin, jag ska följa ett schema som redan brakat i hop, kan du hjälpa mig med en praktikplats, jag sover till mitt på dan... ingenting fungerar!!! Jag har en öppenvårdskontakt men hennes/hans schema funkar inte! Jag behöver din hjälp!!! Hjälp mig!!!

Det svar jag fick på min avvikelserapport var att avdelningen tydligen visste att jag hade semester vid utskrivningen...
skulle man inte redan vid intagningen kontaktat mig... eller kontaktat mina kollegor som känner patienten... NEJ! Man valde att skriva ut honom/henne UTAN planering med kommunala insatser!!!
De medger i sitt svar på min avvikelserapport att en viss rutinavikelse skett, och att de ska se över rutinerna...

SIP-ett måste, men vad är detta?
SIP betyder: Samlad Indivuduell Planering!
Det är ett lagstadgat beslut som ingen orkar följa, efterom man tydligen inte förstår betydelsen!!!
SIP är ett av verktygen för att få ta del av de pengar som ligger till grund för att söka statliga pengar till arbetet för att människor med psykiska problem ska få en högre/bättre livssituation!!!!!!!!
Men som jag ser det så är det ett jätteviktigt verktyg för den lilla människan att kunna få ta del av den ofattbara planering som gäller dom själva... det är ju trots allt detta som deras liv allt detta handlar om!

Jag blir fan trött i bland!

Anhöriga

Alla klienter får naturligtvis helt själva avgöra om deras anhöriga ska vara, eller får vara delaktiga i samarbetet med oss personliga ombud. Vi ombud kontaktar aldrig klientens anhöriga eller någon annan person utan klientens medgivande eller dennes önskemål.
Och i samarbetet där anhöriga finns med så uppstår alltid ett bra klimat. Jag njuter av denna form av samarbete där "alla hjul på fordonet pekar åt samma håll"! Att alla strävar åt ett gemensamt mål är kanonbra. Då uppstår en stabil plattform som inte brakar ihop vid påfrestningar.
När en myndighet eller myndighetsföreträdare pekar på motsatsen, inte tycker att målet känns rätt så resonerar vi oss ofta fram till en vettig och bra lösning i alla fall.

Men i de mycket fåtaliga fall när en nära anhörig inte alls "köper" klientens och alla inblandades strävan att nå ett bra mål och en förändring i livet... ja då uppstår verkligen komplicerade problem!!!
Och det blir mycket svårt för klienten att orka hålla sin planering - trots allt stöd!

Ett hinder för samverkan

Samverkan är bra men funkar inte alltid i våra olika världar.
Vi ombud använder nästan uteslutande denna fina metodik eftersom den är bra.
För ingen myndighet kan väl ändå sitta ensam och bestämma vad alla andra ska göra? Och över huvudet på en klient/patient? Men tyvärr så verkar det funka så ibland.

Samverkan kan vara svår att genomföra och orsakerna är många:
- Det är svårt att få en tid som passar alla...
- Det tar tid att få ihop alla inblandade...
- Vem bär egentligen ansvaret att samla alla... m.m.

En annan anledning har klienterna själva tagit upp:
- Det kan kosta pengar för oss klienter!!!
Det visar sig att om vi som ombud kallar till en gemensam planering SÅ KOSTAR DET INGENTING. Och inte heller om t.ex. socialtjänsten kallar.
Men om psykiatrin kallar i hop samma människor till samma möte... DÅ KOSTAR DET PENGAR i form av "vårdavgift"!!!

Detta har vi nu naturligtvis tagit upp som ett hinder för samverkan.

Detta med rådgivning...

Just nu jobbar alla vi ombud med gemensamma saker, men också samtidigt med våra egna klientärenden.
Det kan för en utomstående person te sig som en fullständigt kaotisk arbetsplats, medan den för oss är alldeles ordnad, vanlig och helt under kontroll!
Och att PO-verksamheten fungerar bra kan vi ganska enkelt konstatera genom den statistik vi har.

Men det som hela tiden ger oss extraordinära upplevelser är den "Rådgivningsfunktion" vi har.
Just nu verkar det som om många personer hittat vägen till oss!
Och vi njuter av att med den omfattande kunskap vi skaffat oss om alla myndigheter och regelverk, kunna lotsa vidare många vilsna människor.
Jag kommer senare att berätta om några mycket intressanta ärenden som passerat, men vi måste först "anonymisera" personerna på ett bra sätt.

På återseende!

Älgledigt och annat

Nu är det snart dags för den årliga älgjakten och därmed ett par dagars ledighet för mig.
Men för våra klienter så ligger fokus på lite olika problemlösningar idag.
Bara några exempel på sådant som vi just nu jobbar med:

- En av våra klienter har tyvärr hamnat i rättegång och dömts till skadestånd för telefontrakasserier. Trots läkarintyg och beskrivning av hans/hennes psykiska tillstånd har man som vi ser på det inte tagit hänsyn till denna helhetsbeskrivning. En omfattande paranoid psykos problematik, under en tid när ingen medicinering pågick, ensamhet och andra faktorer också...
Men ändå dömd idag!

- En annan klient blir troligen vräkt eftersom han/hon släpat efter med hyran och inte orkat kontakta hyresföretaget och komma överens om en betalningsplan...

- En annan klient orkar inte längre gå till utbildningen som han/hon vill gå och äntligen kommit in på...

- En klient orkar inte gå till möte för sitt försörjningsstöd...

En annan klient svarar inte i telefon, men vill absolut att vi ska ha kontakt...

Men kreativiteten och arbetsglädjen ligger trots detta högt hos oss i PO-Piteå!

Pengar till psykiatrin!

Information av detta slag gillas av PO!

Men med den erfarenhet och kunskap som PO äger gällande totalbilden inom många livsområden för människor med psykiska funktionsnedsättningar borde vi ges utrymme i planeringen av hur pengarna ska användas!

En ny överenskommelse om psykiatrisatsningar för 2012 har träffats mellan Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och regeringen. Arbetet har fokus på barn och unga samt personer med allvarlig psykisk sjukdom och långvarig psykisk funktionsnedsättning. Socialdepartementet och SKL skapar också en gemensam samordningsfunktion för att förbättra samordningen och mer effektivt stödja utvecklingsarbetet.

 Regeringen avsätter samma summa som de senaste åren, det vill säga närmare 870 miljoner kronor. 350 miljoner av de pengarna utgörs av en ny prestation- och resultatinriktad del och ytterligare 105 miljoner avsätts till utvecklingsarbete - där flera projekt redan är igång.

Fokus på två grupper

För att få mesta möjliga effekt av satsningen fokuseras arbetet på två grupper:

1- Barn och unga, mellan 0-25 år som har, eller riskerar att utveckla, psykisk ohälsa och sjukdom

2- Personer med allvarlig psykisk sjukdom och långvarig psykisk funktionsnedsättning

Om snittålder på en arbetsplats

Denna arbetsvecka inleddes genom att fira en av våra arbetskamrater som nyss fyllt 50år.
Med smörgåstårta, kaffe och genom att högljutt vrålsjunga "Ja må han leva..." startade arbetsveckan.
Men innan vi plockade bort fikat så började vi kolla upp hur gamla vi egentligen är, alla vi som jobbar på vår arbetsplats?!
Ojojoj... av ett nästan 20-tal anställda så har vi bara 3 personer under 50år varav en under 40år!!!
Naturligtvis blir det en otroligt stor skara erfarna människor men hur kommer det se ut på ett par år till?
För PO-verksamheten så kan vi skatta oss lyckliga som har lyckats anställa kollegan Sara som bara är 33 år. Vi tänker lite olika och behöver en blandning av både kön och ålder. Sånt är utvecklande och bra.

Men så här efteråt så kan jag tänka att det viktigaste med många år inom arbetslivet kan vara svårigheten att hålla sig "på bettet", känna energi och arbetsglädje. Det märker våra klienter mycket snabbt!

Hur? Var? Vem?

Nja, så här illa är det ju inte riktigt.
Men ett av dagens fokus ligger på kommunens telefonrådgivningsfunktion som vi PO ansvarar för.
Det händer ganska ofta att personer kontaktar oss om olika problem i sin vardag. Problem i form av ekonomi, skulder, papper, regelverk, ansökningar, överenskommelser m.m. Problem som gett effekten att man mår dåligt, men kanske inte riktigt så dåligt att man tvingats söka psykiatrisk kontakt... ännu!
För att vi skall kunna bilda oss en uppfattning om problemets omfattning så bokar vi ganska ofta en träff för att kunna kolla upp hela situationen. Detta är jätteviktigt för att veta hur människan ska hitta rätta vägar för sin problemlösning.
Men ofta kvarstår ett stort problem. Det händer nämligen ofta att människan själv inte orkar ta tag i detta för att lösa sin situation. Trots bra "vägbeskrivning" till lösningsmålet.
Vem ger stödet när det inte är ett "PO-ärende", d.v.s. att klienten tillhör vår målgrupp och att vi jobbar tillsammans med genomförandet???
- Socialsekreterare? Nej... ger inte detta stöd och att följa med.
- Konsumentrådgivningen? Kö! Och då ska mycket av handlingsplanen ändå genomföras själv.
- Godman eller förvaltare? Nej, vill inte söka detta!
- Släkting eller god vän? Nej, jag har ingen sådan som kan...

Nu börjar vi fokusera allt mera på att lösa detta problem! Det blir nämligen allt vanligare!

Omstart

Hejsan!
Semestern är slut och jag började arbeta i går.
Jag upplever alltid samma känsla efter en längre ledighet:
- Detta känns overkligt, jag måste koncentrera mig för att fatta all information och allt som sägs! Ojojoj...
Men nu är jag tillbaka och redan i dag så känns det mesta mycket bra. Jag vill veta hur klienterna haft det och hur "läget är i dag".
Jag har redan hunnit träffa nya ansikten, gjort hembesök och besökt många myndigheter.

Jag har också hunnit följa med en klient till en vårdplanering som gick i rakt motsatt riktning mot vad han/hon ville.
Efter denna träff flödade klientens tårar i PO-bilen...
Det är som synes inte bara roliga saker som händer...

Nu har jag semester!

Nu har jag semester och återupptar bloggandet

efter den 20 augusti!

Dan före semester´n

Nu känns det ganska tydligt att min semester är mycket nära!
Men det är också nu som PO-uppgifterna känns lite extra viktiga.
Det blir ju ett lite längre uppehåll i kontakten med klienterna och planeringarna måste fungera under denna tid. Om något oväntat dyker upp så måste de känna till alternativlösningar.
För att jag inte ska glömma nåt så har jag gjort en sk. "Fixarlista" där jag skrivit upp alla viktiga "Kom-i-håg". Den är ganska innehållsrik.

Nu ska jag ta mig första kaffekoppen för dagen innan jag kastar mig över dessa uppgifter! Härligt!

Tillfälliga funktionsnedsättningar

Att komma till jobbet för att upptäcka att man glömt almanackan hemma är obra.
Om man dessutom har glömt glasögonen och mobilen hemma, ja då blir arbetsdagen ganska tom och innehållslös.
Men samtidigt får man ett helt gratistillfälle att betrakta sina uppkomna "funktionsnedsättningar":
- Sviktande minnesfunktion!
- Synnedsättningar!
- Oförmåga att strukturera sin tid!
- Isolering!
- m.m.
Men jag orkade inte med dessa problem, jag är tillbaka nu efter en sväng förbi hemmet.
Nu tänker jag plötsligt på hur det egentligen är att tvingas leva varje dag med olika hinder?!

Lite extra mellan varven

Måndag - sista arbetsveckan!

Nu har jag inlett sista arbetsveckan innan min semester börjar. Tänker kanske inte så mycket på detta utan tar mig an de arbetsuppgifter som ligger framför mig. Ska under denna vecka förbereda mina klientkontakter på att jag ska vara borta och samtidigt skriftligen rapportera av de uppgifter som mina kollegor får "ta över" under den tid när jag är borta.

Jag har också återigen upptäckt så bra det går att förlägga många av samarbetsträffarna med klienterna utomhus eller på något annat ställe! Detta är verkligen uppskattat och funkar också mycket bättre än inne på ett varmt kontor.

Då brukar jag passa på att få bjuda på både glass och korv... och det uppskattas verkligen också!

Så idag ska jag på planeringsträff, ute på stan och med en glass i högsta hugg!

Mums för sommaren!

Draghjälp

Tänk! Plötsligt uppmärksammades det problem jag jobbar med av andra. Då var det inte bara min inbillning. Jag har ju ganska rätt i det jag tycker och upplever av "Sommarsemesterbiverkningar".
Jag skrev tidigare i denna blogg om olika problem som uppstår när det är semestertider. Problem för människor med psykiska problem men också problem för många "normalstörda".
Piteå Tidningen (PT) kontaktade mig om detta i samband med ett reportage de gjort om långa behandlingsuppehåll för människor med ätstörningsproblem.
Resultatet blev nu ännu ett reportage. Nu med fokus på hur människor med olika psykiska problem och
hur PO-verksamheten ser på detta! Kanonbra initiativ av PT!!!
Här kan man läsa PT´s reportage:
http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/senaste_nytt/artikel.aspx?ArticleId=7025398

Uppmärksamheten på detta problem har nu blivit ganska stor och det är bra tycker jag.
Jag har nu träffat många människor som velat prata mera om detta problem. Många har också ringt mig om samma sak. Gemensamt är att alla som på olika sätt "tyckt till" om detta problem är att de tycker det är bra att det uppmärksammats. Dessutom har de berättat om många fler exempel på problem.

Nu återstår att "knyta ihop säcken" efter denna sommar och tillsammans med alla inblandade börja planera en förändring inför nästa längre semesterperiod.

Tack PT!

Det är oftast inte bara en sak!

Anledningen till att människor tar kontakt med Personligt Ombud är oftast att det uppstått en ohållbar situation i vardagen. Vanligast är att ekonomin havererar och blir ohållbar. Detta medför i sin tur att man börjar må psykiskt dåligt vilket är högst naturligt. Människor behöver pengar för att fungera. Så är det bara!
Om man mår riktigt akut jättedåligt så hjälper vi till en psykiatrisk kontakt samtidigt som vi börjar titta på den drabbades hela livssituation.

Efter dagens inledande kontakter så kan jag återigen notera att ännu fler människor lever i kaosartade sociala situationer (ekonomi, familj, barn, arbetslöshet, missbruk m.m.) i vilka de inte alls orkar fundera på "helhetsbilden". Alla bitar i en människas liv måste fungera åtminstone på ett någorlunda bra sätt.
Som ombud betraktar vi människans hela situation. Och det har visat sig vara en mycket bra arbetsmetodik.

Är det konstigt om alla planeringar och viljor går åt h-vete när en människa inte kan ringa en myndighet för att man har slut pengar i mobilen, eller om man inte har en susning om vem man ska kontakta för att få den hjälp man har rätt till???
Är det konstigt att man inte orkar ens söka arbete om man kanske ska vräkas, eller att barnen inte har det mest nödvändiga? Eller att man har tanvdärk och inte råd att åtgärda detta? Eller inte råd att lösa ut medicinen... Eller att den 23-åriga arbetslösa dottern är gravid och ute i missbrukskretsar...

Se HELHETEN i en människas liv!

Plötsligt är det varmt i Piteå!

Mellan mina hembesök i dag så kan jag inte undgå att märka att det är varmt och skönt väder här i Piteå.
Och det är mycket folk överallt.
Knappt har den stora fotbollsturneringen Piteå Summer Games avslutats så var det dax för "Paltens dag" i Piteå. I går serverade köpmännen gratis palt åt alla turister och besökare. Jag såg mest pensionerade pitebor i alla paltköer!
Och idag startar en fartfylld Piteå-helg med Dragracing tävlingar.
Och sedan kommer Piteå Dansar & Ler. Och sedan kommer Stora Nolia mässan hit... WOW!!!

Piteå är verkligen en mycket fin sommarstad som bjuder på det mesta. Men inte för alla.
I dag träffade jag en klient som tycker att sommaren är stökig.
- Jag längtar till vintern, sade hon sakta. Då blir det vintermarknad i Öjebyn och den brukar jag besöka.

Vi har alla våra speciella intressen och glädjeämnen.

Telefonsvar: "Jag har semester..."

Det är semestertider, och det märks verkligen!
Bland mina mest vanliga arbetsuppgifter ingår samarbetet med många människor inom många myndigheter.
Och just nu kommer jag jätteofta till olika telefonsvar som förmedlar följande budskap:
- Hejsan! Du har kommit till XX, och jag har semester, och jag återkommer den...  Typ.
Och då måste jag ideligen försöka hitta olika bakvägar och kontakter för att lösa de problem jag har.
Och jag är inte den ende som "drabbats" av olika semestrar som folk har just nu.
Några, både pågående klienter och avslutade klienter, har ring mig i dag och undrat hur de ska göra nu, när de inte får tag på sin kontakt "där och där"?

Jag förundras nu över att dessa viktiga kontakter och personer inte meddelat sin frånvaro på ett bättre sätt. Att de inte planerat sin frånvaro genom att:
- Först och främst gjort stjärnklart under vilka datum de ska vara borta!
- Planera vem/vilka de kan kontakta under denna tid! Med telefonnummer!

Inom PO-verksamheten här i Piteå planerar vi alla ledigheter tillsammans med våra klienter.
Dessutom har alla ombud oftast träffat alla klienter så de vet vem man är!
Och att de kan kontakta det ombud som jobbar... ja det funkar bra!
Det vet jag nu genom alla telefonsamtal och besök jag haft, bara i dag!

Varför får vi olika bemötanden?

Nu har det hänt, ännu en gång!!! Många klienter berättar om skillnader i bemötande när Personliga ombuden finns med i ett möte med t.ex. en myndighet. Det är inte ovanligt vi får höra dessa ord från våra klienter:
- Men du, så här bra går det aldrig när jag är ensam med henne/honom! Du skulle bara höra hur hon/han pratar med mig när vi är själva! Usch så jobbigt!
Jag måste bara hålla med våra klienter och vad de i bland känner och upplever i sina kontakter med myndigheter. Tyvärr!
Och ibland måste jag själv hävda min position i kontakten med andra myndigheter. Men bara så att de ska fatta allvaret i budskapet och "öppna sina sinnen".
Jag funderar mellan varven på hur detta problem skall kunna förändras?

Om datorer

Många klienter behöver naturligtvis en dator och det behöver ju nästan alla människor i dag. Men kostnaden kan vara ett stort hinder eftersom många saknar ekonomiska möjligheter att köpa en dator.
Som PO har vi under en lång tid spridit information om behovet av datorer. Och det har gett resultat!
I dag räknade jag snabbt att våra klienter har fått mer än ett 80-tal olika datorer, GRATIS(!) från olika håll. Både privatpersoner och företag har med glädje skänkt dessa till oss för vidare befordran.
Ett STORT TACK till alla som gjort detta!!!

Olika PO-uppdrag en vanlig torsdag

Tittade just igenom vilka arbetsuppgifter jag har idag. Här är några exempel:
1- Öppenvårdspsykiatrin har ringt två gånger om olika patienter de träffat och vilka problem de har. Jag bokade direkt in två träffar med dessa patienter. Ev kommande klienter till PO?
2- Har också bokat in två hembesök till mina redan pågående klienter.
3- Håller på med hävande av ett avbetalningsavtal tillsammans med en klient.
4- Lovat påminna en klient att betala sina räkningar.
5- Bokat besök med klient som söker nedsättning av återbetalning av studielån till CSN.
6- Bokat tid med klient som vill besöka PO-kontoret för att dra ut papper från datorn.
7- Ska träffa personal vid Kupan, Röda Korset.

Ja så ser dagen ut just nu, och jag vet att det kommer in många flera problemlösningar under dagen.
Spännande, roligt och intressant. Men också många problembilder med tuffa förutsättningar att fixa vardagssituationen för människor som inte alls mår psykiskt bra.

Men just nu drar jag iväg hem till en klient som vill bli väckt och hämtad och som vill ha mig med till mötet med sin socialsekreterare.

PO-uppgift eller inte?

Ibland funderar jag på var gränserna går för mitt uppdrag som PO?
Men idag kändes det ganska naturligt att hjälpa en klient med ett besvärande TV-problem.
Om man bor utanför stan och inte har någon bekant med bil, hur fan ska man då få  iväg sin TV till en verkstad. Och det är bråttom (för det är EM-fotbollsmatch Spanien-Portugal i kväll!!!)
Och det enda intresse man har är just TV och fotboll.
Men TV´n var inte den minsta. 50 tum!

Nu är den reparerad och klar. Jag och klienten körde den i min privata bil p.g.a. storleken.
Klienten är hellycklig.
Och det är jag också. Jag tror jag rymmer TV-apparaten inom gränserna för mitt PO-uppdrag!

Traditionell grillkväll väntar

I kväll händer det äntligen!

Under snart 10 års tid har jag bjudit hem två kära gamla vänner hem till mig. Vår gemenskap startade på ett behandlingshem där jag arbetade innan jag inledde min PO-karriär. Vi träffs alltid en kväll under juni månad för att under ett par timmars tid äta gott och i lugn och ro, prata om livet och skratta hejdlöst tillsammans.

Det är en kväll som vi alla längtar efter och där vi inte alls pratar om sjukdomar och diagnoser "som brukligt". Dessa grabbar har bjudit mig på fantastiska skildringar om hur vardagslivet kan te sig för människor med besvärliga psykiska problem och där jag får betraktas som "en i gänget".

Vi har genom dessa grillkvällar uppnått en gemenskap som många säkert skulle avundas oss!

Piteå denna vecka - ett härligt sommarkaos!

Denna vecka är lite speciell för Piteå! Piteå Summer Games, Sveriges näst största fotbollsturnering för ungdomar är i sitt startskede. Dessutom ska den välbesökta Kyrkmarknaden traditionellt också genomföras.
Man räknar med att folkmängden i Piteå ökas genom utifrån kommande besökare med ca 30000 personer under denna vecka och den kommande helgen!!!
Detta skapar också ganska angenäma trafikproblem som jag är mycket bekant med sedan tidigare. Jag måste planera bilkörningarna till mina olika besök ganska noga.

Dessutom måste jag plocka fram den sk. "PO-cykeln" när det gäller alla besök i centrala Piteå.

Nu ska jag äta lunch ute med en av mina klienter. Vi lade lunchen redan idag eftersom det säkert blir "knökfullt" på alla restauranger under senare delen av denna vecka.

Piteå är verkligen en fantastisk sommarstad med ett brett utbud av allting.

Midsommar - en fin helg tillsammans...

I dag arbetar jag inte riktigt hela dagen. Jag ska sluta tidigare i dag. Det stundar ju midsommar.
- Och...??? sade en av mina klienter när vi alldeles nyss pratade om detta.
När vi sedan fortsatte att prata mera ingående om denna helg så kom det som vanligt fram vad våra storhelger betyder och innebär.
Julen kan för en del upplevas som ett enda stort och jävligt jobbigt uppehåll i all planering.
Dessutom förutsätter alla större helger att man bör/ska/måste planera någonting alldeles speciellt, och att man nödvändigtvis bör/ska/måste göra detta tillsammans med många andra. Men så är det inte för alla!
Och att utbrista i ett "GLAD MIDSOMMAR ALLESAMMANS!"... ja det har jag sedan länge slutat med.

Jag säger bara:
- Vi ses på måndag!

Ska det kosta att jobba?

Klockan är bara i starten på min arbetsdag som PO. Redan nu har många frågeställningar kommit fram.
En av dessa är frågan om att kunna få resor till sin dagliga sysselsättning betalda?
Nu har jag börjat kolla olika fakta runt denna fråga.

Ett vanligt exepel är:
1- "Eva Ek", med psykiskt funktionsnedsättning har en sjukersättning och lever ensam i en lägenhet.
2- "Eva Ek" vill börja göra nåt på dagarna och kontaktar en biståndshandläggare vid soc för detta önskemål.
3- "Eva Ek" beviljas sk. "sysselsättning via SOL" (Socialtjänstlagen) och får en plats vid en av kommunens sysselsättningsplatser i staden.
4- Denna plats ligger tyvärr på andra sidan staden så Eva måste åka buss dit och hem.
5- Den sk. dagersättningen (lönen) är bara ca 6 kronor/timme och bussresorna kostar mycket mera!

Resultatet blir att Eva kommer sig ut för att göra någonting men har inte råd med sina resor för detta.
Det kostar mera att jobba än att vara hemma!!!??? Ska det vara så här???

Många av PO´s klienter har därför tvingats sluta. De har inte råd att jobba och många känner sig utnyttjade.
Jag tycker naturligtvis att kostnader för resor måste tas bort, men vem ska betala?
All evidensbaserad forskning visar klart och tydligt att ett arbete/arbetsuppgift vida överstiger alla andra rehabiliterande insatser när det gäller goda effekter inom många livsområden!

Dessa jäkla försäljare!

Många klienter har genom årens lopp berättat om olika onödiga köp de gjort. Man behöver absolut inte ha någon psykisk funktionsnedsättning för att drabbas av allsköns försäljeri, detta kan drabba alla människor.

Som Personligt ombud hamnar man i alla fall i många situationer när det gäller klienternas hävande av olika köp.

Nu senast har en ung klient som är förälder till ett litet barn köpt ett 10-årigt abonnemang på en brandsläckare till en kostnad av 5000kr!!! Hemförsäljarens använde tyvärr argumentet att "du måste ju tänka på ditt barns säkerhet"!

Okey, barnen är otroligt viktiga men ångesten och kraven på att vara en bra och ansvarstagande förälder gjorde inte detta avbetalningsköp till världens bästa.

Men hur ska man kunna fylla i och skicka in en ångerblankett när man inte ens orkar hålla kontakt med sin socialsekreterare? Och hur bromsar man hela affären när redan första avbetalningen gått till inkasso, med ränta och straffavgifter?
Många människor behöver stöd och lite träning för att helt enkelt kunna säga "NEJ TACK!" till alla olika erbjudanden vi ständigt drabbas av.

En av mina "gamla" klienter berättade om sitt alldeles egna knep att bli av med telefonförsäljare. När han blir uppringd och försäljaren säger:
- Hej, jag arbetar vid "Företaget XX". Pratar jag med Kalle Kallesson?
- Nej, svarar då min gamle klient. Han är tyvärr död!
Då brukar försäljarna lägga på ganska omgående.

Praktikplats? Fixat på 10 minuter!

Måste bara få tacka alla tjänstvilliga och fina arbetsledare inom "Stöd & Omsorg" i Piteå Kommun!
En klient berättade om sitt önskemål häromdagen. Önskemålet är att få en arbetspraktik på något ställe där människor med olika funktionsnedsättning bor eller har sin sysselsättning.
Efter en stunds överläggning så kontaktade vi bara några av arbetsledarna för sådana verksamheter inom kommunen. 10minuter senare så var allting i stort sett klart. Wow!!!
I morgon träffar klienten en arbetsledare vid en daglig sysselsättningsplats och gör upp ett schema som passar, och sedan är det bara att "tuta & köra".
Jag älskar talesättet "varför vänta?"

Ringa - det är inte alltid lätt.

Många av våra klienter tycker att det känns jobbigt att ringa en myndighet. Det är inte bara själva ringandet som är jobbigt utan mera de val man ställs inför. Och sedan så hamnar man ofta i en telefonkö. Då måste man kanske knappa in siffror för olika val, nummer för att nås för uppringning, personnummer m.m. Ibland ska man prata in ett meddelande som dessutom kan bli fel... och ibland lägger man på och ringer om eftersom man inte hört den information som ges.
Många växlar har dessutom en form av telefonsvarare som säger: " Välkommen till XX, vem vill du prata med?" Och om man då bara hostar så säger rösten "förlåt jag uppfattade inte vad du sa", eller "det finns ingen med det namnet".
Om man äntligen lyckats lämna sitt nummer och få en tid för att bli uppringd så kan nervositeten och ångesten komma krypande under den långa väntan som följer.

Många med mig vill ha en "riktigt levande person" att kunna prata med när man ringer!

PO-Piteå semesterplanerar för fullt

I PO-arbetet så börjar det märkas att olika semesterperioder närmar sig. Många människor har lite extra bråttom nu för att hinna göra klart saker & ting innan de ska gå på ledighet.
Klienterna tar dock detta ganska bra. Många har faktiskt en god erfarenhet av att "Sverige stannar upp" ett tag. En del klienter planerar också sina egna semestrar och ledigheter.
För oss i PO-Piteå så kommer vi bara att stänga PO-verksamheten under en vecka. Vi delar upp semestrarna och jobbar för varandra. Och det funkar bra.
En av de mest viktiga faktorerna i planeringen är att varenda klient måste veta var de kan vända sig om problem skulle uppstå, och detta är mycket individuella planeringar.
Som ombud så blir det också att jobba mycket självständigt under en tid nu.
Jag kommer att jobba ensam under fem veckor med start nästa vecka.
Roligt men också en ganska tuff period.

PO - en vänlig "pekpinne"?

Ibland blir jag lite less på att måsta hjälpa klienterna att övertyga olika huvudmän om att klienten faktiskt har rätt till vissa insatser m.m. Jag blir absolut inte less på klienterna, utan på trögheten i systemen och faktiskt även trögheten hos vissa personer/befattningshavare.
Och det som jag upplever att jag blir less på är att man som utomstående måste berätta vilka vägar och vilken ärendegång som de måste ta... ibland inom deras egna organisationer!

För att inte bränna den sedan länge upparbetade goda samarbetsandan så bör ju PO´s samverkan ske under ganska trevliga former dessutom. Man vill ju inte framstå som kommunens värsta "gnällspik och kravmaskin".
Men ojojoj vad man får knipa käft ibland för att inte låta munnen hinna före tanken.

Vinsten är att ibland kunna få skratta tillsammans med klienterna åt detta problem.

Hoppsan - doktorn är inte med!

Nu har det hänt, igen!

En klient har under två års tid verkligen tagit tag i sitt liv och jobbat stenhårt med att få vardagslivets alla viktiga bitar att fungera: Familj, barn, ekonomi, behandling, boende, umgänge och nu också en återgång till arbete genom studier. Har kommit in på sin drömutbildning! Bra jobbat!!!

Och många personer är givetvis inblandade i ett fantastiskt bra samarbete: Soc, FK, AF, psykiatrisk öppenvårdskontakt m.m. Framtiden är ljus och klienten är motiverad och mår bra nu!

Allt andas frid & fröjd om inte...

- Läkaren vid psykiatrin som bara har träffat klienten vid två (2) tillfällen avråder denna planering!

- Läkaren har dessutom aldrig deltagit i något samverkans/planeringsmöte!

- Läkaren hävdar fortsatt medicinering och fortsatta utredningar av klientens diagnos!

ETT STORT TACK till AF och FK och alla andra som stöttar klienten att välja studier och arbete!!!

Och som dessutom väljer att tro på klienten och inte läkaren i detta fall.

Mellan stolarna - och ensam

Blev kontaktad av en bekymrad person idag. Vi bokade en träff tillsammans. Den story jag fick höra gör mig en aning tankfull. En ung människa som vid 3-års ålder placerades i familjehem och som nu blivit "vuxen" att ta sina egna beslut. Ingen skolgång klar, inget jobb, ingen kontakt med någon alls...
Och kommuner som bara bollar ansvaret mellan varandra. Och kommuner som hänvisar den lilla människan till att ta kontakt med polisen!?
Som PO måste man bara hjälpa till, fastän personen inte är i den målgrupp vi ska jobba med.
Men jag sitter och undrar på vem jag först ska kontakta?
Det blir till att ringa en massa personer nu!

Föreläsning/utbildning... igen!

Idag har jag varit på utbildning i samverkan! Detta tema har funnits med under de 16år jag arbetat som Personligt Ombud och med kommunen som min huvudman.
Kanske tacksamt med ett välkänt tema som aldrigs tycks ta slut och ett arbetssätt som vi aldrig kan lära oss fullt ut?
Om jag arbetar till jag är 65år så kommer jag att ha gått olika utbildningar om samverkan i ca 30års tid!

Och dagens utbildning var naturligtvis bra, men... vi behöver naturliga forum att arbeta tillsammans i.
En utbildning av detta slag kräver ett fokus på "praktiska samarbetsövningar" med representanter från olika huvudmän!
Så varför inte använda fallbeskrivningar? Och göra redovisningar? Och kanske kommentarer från brukarorganisationer och människor med egna erfarenheter?
Vi har tidigare haft fina fungerande samverkansgrupper där alla huvudmän varit med till 100%. Ett jätteroligt arbete med otroligt goda effekter. Men dessa grupper har av olika anledningar tyvärr upplösts! Jättesynd, för därmed hamnar vi åter på ruta noll.

Efter denna dag har jag lite ont i kroppen! Kanske har jag drabbats av sam-värk?

Lite blött!

Hela helgen - regn!
Idag - regn!
Utifrån detta väder så har klienterna tillsammans med mig tvingats köra en hel del bil för att slippa bli alldeles genomblöta.
Sen så har vi avslutat arbetsdagen med att gå igenom alla våra klientärenden tillsammans. Det stundar ju en semesterperiod och då samplanerar vi sommarens upplägg. Och det funkar jättebra.
För min egen del så tänker jag inte alls på någon ledighet nu eftersom min semester börjar först i slutet av juli.

Fredag och det är den 1:a juni!

PO-Piteå har redan startat veckans sista arbetsdag med en mängd telefonkontakter. Samtidigt har vi kollat statistiken för in/ut klientärenden. Redan idag har vi 19st klienter som avslutat PO samarbetet 2012 och är nöjda. Kul!
Vi noterar också ytterligare en "solskenshistoria" som hänt en klient! Tack vare PO (tyvärr?) så har nu en klient äntligen kunnat erhålla 219.000kr retroaktivt från FK! Och alla hinder berodde enbart på ett "glapp" i sjukskrivningsperioden. Ett glapp på fyra(!) dagar som behövde styrkas med nytt läkarintyg om klientens psykiska ohälsa som orsak att inte orka hålla koll på olika läkares intyg.
Nu drar vi ut på en förmiddag som innehåller hembesök, träffar med klienter, AF, psykiatrin, informationsträff till en ny intresserad klient som hamnat i besvärligheter.

Och sedan så är det helg... igen. Konstigt så fort tiden går!?

Ledighet & Kommunjoggen

Jag har varit ledig i tre dagar och under alla ledigheter så har vi i PO-Piteå inga vikarier alls. Detta medför att vi "tar över" varandras klienter vid semestrar och andra ledigheter. Vi jobbar efter modellen att alla klienter träffar alla ombuden utifrån just detta faktum. Klienterna är nöjda och behöver inte träffa en helt ny person om deras ordinarie ombud skulle vara borta.
Nu när jag kom tillbaka så kan jag bara konstatera att allt fungerar alldeles utmärkt! Jätteskönt!

Denna eftermiddag så ska jag arbeta med lite annorlunda uppgifter. Jag har återigen fått det förtroendefulla uppdraget att få fungera som speaker vid kommunjoggen. Detta ser jag som en mycket rolig uppgift samtidigt som det också är litegrann som en "efterätt" i mitt idrottsliga liv.