Jag har tvingats skriva min första avvikelserapport!

Detta är inte roligt!
Jag har tvingats skriva en avvikelserapport!
Jag jobbar alltid utifrån att vi alla måste hjälpas åt för att människor med psykiska funktionsnedsättningar ska få det bättre, men detta har hänt: (säkert ett av tusentals exempel?)
- En klient som jag känner sedan mer än 10års tid (!) upplever allt mera att han/hon drabbas av tvångsupplevelser och ångest. Vi har under denna tid haft en kontinuerlig kontakakt med psykiatrin och med lösningar genom olika kommunala insatser.

Klienten blev efter egen förfrågan plötsligt inlagd vid en psykiatrisk slutenenhet, en enhet som jag mycket väl känner till och som jag är känd inom.
Medicinering inleds samtidigt som en intern planering troligen upprättas.
Jag fick ingenting veta.
Klienten blev helt plötsligt utskriven utan att jag eller någon annan i kommunen kontaktas!

Efteråt kommer naturligtvis alla frågor från klienten till mig:
- Kan du hjälpa mig, jag har en ny medicin, jag ska följa ett schema som redan brakat i hop, kan du hjälpa mig med en praktikplats, jag sover till mitt på dan... ingenting fungerar!!! Jag har en öppenvårdskontakt men hennes/hans schema funkar inte! Jag behöver din hjälp!!! Hjälp mig!!!

Det svar jag fick på min avvikelserapport var att avdelningen tydligen visste att jag hade semester vid utskrivningen...
skulle man inte redan vid intagningen kontaktat mig... eller kontaktat mina kollegor som känner patienten... NEJ! Man valde att skriva ut honom/henne UTAN planering med kommunala insatser!!!
De medger i sitt svar på min avvikelserapport att en viss rutinavikelse skett, och att de ska se över rutinerna...

SIP-ett måste, men vad är detta?
SIP betyder: Samlad Indivuduell Planering!
Det är ett lagstadgat beslut som ingen orkar följa, efterom man tydligen inte förstår betydelsen!!!
SIP är ett av verktygen för att få ta del av de pengar som ligger till grund för att söka statliga pengar till arbetet för att människor med psykiska problem ska få en högre/bättre livssituation!!!!!!!!
Men som jag ser det så är det ett jätteviktigt verktyg för den lilla människan att kunna få ta del av den ofattbara planering som gäller dom själva... det är ju trots allt detta som deras liv allt detta handlar om!

Jag blir fan trött i bland!

Anhöriga

Alla klienter får naturligtvis helt själva avgöra om deras anhöriga ska vara, eller får vara delaktiga i samarbetet med oss personliga ombud. Vi ombud kontaktar aldrig klientens anhöriga eller någon annan person utan klientens medgivande eller dennes önskemål.
Och i samarbetet där anhöriga finns med så uppstår alltid ett bra klimat. Jag njuter av denna form av samarbete där "alla hjul på fordonet pekar åt samma håll"! Att alla strävar åt ett gemensamt mål är kanonbra. Då uppstår en stabil plattform som inte brakar ihop vid påfrestningar.
När en myndighet eller myndighetsföreträdare pekar på motsatsen, inte tycker att målet känns rätt så resonerar vi oss ofta fram till en vettig och bra lösning i alla fall.

Men i de mycket fåtaliga fall när en nära anhörig inte alls "köper" klientens och alla inblandades strävan att nå ett bra mål och en förändring i livet... ja då uppstår verkligen komplicerade problem!!!
Och det blir mycket svårt för klienten att orka hålla sin planering - trots allt stöd!

Ett hinder för samverkan

Samverkan är bra men funkar inte alltid i våra olika världar.
Vi ombud använder nästan uteslutande denna fina metodik eftersom den är bra.
För ingen myndighet kan väl ändå sitta ensam och bestämma vad alla andra ska göra? Och över huvudet på en klient/patient? Men tyvärr så verkar det funka så ibland.

Samverkan kan vara svår att genomföra och orsakerna är många:
- Det är svårt att få en tid som passar alla...
- Det tar tid att få ihop alla inblandade...
- Vem bär egentligen ansvaret att samla alla... m.m.

En annan anledning har klienterna själva tagit upp:
- Det kan kosta pengar för oss klienter!!!
Det visar sig att om vi som ombud kallar till en gemensam planering SÅ KOSTAR DET INGENTING. Och inte heller om t.ex. socialtjänsten kallar.
Men om psykiatrin kallar i hop samma människor till samma möte... DÅ KOSTAR DET PENGAR i form av "vårdavgift"!!!

Detta har vi nu naturligtvis tagit upp som ett hinder för samverkan.

Detta med rådgivning...

Just nu jobbar alla vi ombud med gemensamma saker, men också samtidigt med våra egna klientärenden.
Det kan för en utomstående person te sig som en fullständigt kaotisk arbetsplats, medan den för oss är alldeles ordnad, vanlig och helt under kontroll!
Och att PO-verksamheten fungerar bra kan vi ganska enkelt konstatera genom den statistik vi har.

Men det som hela tiden ger oss extraordinära upplevelser är den "Rådgivningsfunktion" vi har.
Just nu verkar det som om många personer hittat vägen till oss!
Och vi njuter av att med den omfattande kunskap vi skaffat oss om alla myndigheter och regelverk, kunna lotsa vidare många vilsna människor.
Jag kommer senare att berätta om några mycket intressanta ärenden som passerat, men vi måste först "anonymisera" personerna på ett bra sätt.

På återseende!