Jag kom till jobbet, tog en snabb kopp kaffe innan jag åkte ut till en ganska stor arbetsplats för morgonmöte och min information om psykisk ohälsa. Där uppskattades verkligen informationen om att vi tillhandahåller telefonrådgivning varje vardag 13.00 - 14.00. Inte heller alla visste om funktionen "Personligt Ombud". Nu vet de.
Efter detta började jag söka mina PO-kollegor. Det visade sig att de också redan var ute på hembesök och olika informationsträffar. Telefonen ringer nästan hela tiden. Vår elev är sjuk men kommer nog i morgon.
Det bokas informationsträffar till tänkbara klienter. Mina kollegor ska möta några denna eftermiddag.
Plötsligt ringer en dövtolk som behöver skriftligt underlag om programinnehåll vid en kombinerad info/underhållningsstund som jag och kollegan Lars-Åke ska hålla i. (Och programmet är ju aldrig klart förrän vi står framför publiken och då improviserar vi utifrån publikens sammansättning)
En annan klient hör av sig. Han har bara fått ut 176kr från FK, för en hel månad! Han undrar "vad ska jag göra nu?"
Ännu en klient ringer och säger att han plötsligt flyttat och att det gått skitbra! Vi skrattar tillsammans.
AF ringer och berättar att en arbetssökande blivit sjuk. Vad gör de nu, arbetsplatsen måste ju informeras?
Vem ska göra det? Jag hävdar att klienten absolut måste vara delaktig själv.
En ny klient ringer om att pengarna är slut och att medicinen inte går att hämta ut på apoteket.
Och ännu en klient hör av sig bara för att berätta att nu äntligen ska få börja med den medicinering han länge väntat på. Han är jätteglad.
Jag betar av allt som kommer upp, prioriterar, försöker bringa ordning. Och plötsligt inser jag att dessa arbetsuppgifter är utmanande, intressanta och lärorika. Jag trivs bra i rollen som PO.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera gärna min blogg