Sista arbetsdagen innan min sommarsemester

Så här ser mitt skrivbord ut, just nu!

Lägg märke till telefonen. Jag sitter som ganska vanligt i telefonkö.

Idag är det sista arbetsdagen innan semestern!
Jag vill man göra klart så mycket som det endast går.
Just nu möts vi nästan överallt av samma meddelande:
- Vi tar det efter semestern!!!

Ha det så bra som det endast går under semestertiderna allesammans!
Jag börjar om att arbeta måndag den 22 juli.

1000 bollar i luften!

Att arbeta ensam som PO är inte alltid det lättaste.
Redan nu har det samlats en ganska stor "hög" med olika uppgifter.
Och dessutom är det alldeles strax semestertider på allvar.
Kanske därför att allt måste hända JUST NU!?
Om vissa saker inte görs denna vecka så verkar många klienter få vänta till i slutet av augusti.

Jag måste nu snabbast möjligt börja prioritera alla uppgifter.
Det ser ut att bli övertid idag... men det är samtidigt ett intressant och stimulerande jobb!

Ensamjobb i semestertider

Denna vecka arbetar jag ensam/själv som Personligt Ombud.
Mina fantastiska kollegor Sara Hall och Lars-Åke Aldrin har semester.
Visst kan man sakna deras härliga gnabb och annat, men jag unnar dem verkligen att ha ledigt.
Och de har verkligen förberett sin ledighet tillsammans med sina klienter.

Nu ska jag snabbt vidare till nästa träff.
Tjing!

Grillkväll med ett härligt gäng

Under 10 års tid har jag bjudit hem två gamla bekanta grabbar hem till mig.

Vi lärde känna varandra på ett behandlingshem där jag arbetade innan jag började som personligt ombud.

Vi träffs alltid en kväll under juni månad för att under ett par timmars tid äta gott och i lugn och ro, prata om livet och skratta hejdlöst tillsammans.

Det är en kväll som vi alla längtar efter och där vi inte alls pratar om sjukdomar och diagnoser "som brukligt".

Dessa grabbar har bjudit mig på fantastiska skildringar om hur vardagslivet kan te sig för människor med besvärliga psykiska problem och där jag får betraktas som "en i gänget".

Jag ser verkligen fram emot denna kväll!

Nu planeras PO-semestrarna

Nu är det inte så länge kvar innan PO-Piteå inleder sommarens semesterperiod.
Eftersom vi aldrig haft eller kommer att ha vikarier så går vi som vanligt "in för varandra".
Detta system fungerar bra. Klienterna känner oftast till oss alla. De har åtminstone träffat oss vid något tillfälle.
Så denna vecka så träffar vi en del av varandras klienter för att planera litegrann för de ledigheter som kommer.

Snabbare handläggning tack!

Nu har det hänt... återigen.
En klient har faktiskt blivit erbjuden arbete! Klienten är behövd för att utföra ett arbete och får dessutom lön för detta!!!
DETTA ÄR FANTASTISKA ERBJUDANDEN SOM BETYDER SÅ OFANTLIGT MYCKET!
Men vad händer sedan???

- Jo, vissa personer som handlägger dessa ärenden bromsar erbjudandet på olika sätt. De kan t.ex. kräva att personen först tar en praktik på den arbetsplatsen... i flera månader. Och med motiveringen "så att vi ser om du klarar det".
Eller med motiveringen "så du vet vilken nivå du befinner dig på!"
Är det konstigt att klienterna blir förbannade på trögheten?

Vi arbetar med klienter som genomgått årtals av olika behandlingar, program och planeringar.
De vill ju att någonting ska börja hända. Och det ska hända SNABBT!!!

Nu har vi alltså en klient som erbjudits arbete direkt:
Klienten känner företagaren väl.
Klienten vet exakt vilka arbetsuppgifter som ska göras.
Klienten har tagit upp med FK att få arbeta 50% och behålla sin aktivitetsersättning med 50%.
Klienten har anmält sig som arbetssökande på AF.
Allt är OK från alla håll... men...

AF drar ut på tiden, beslut, träffar med arbetsgivaren, har mycket att göra, vill ha en praktikperiod...

Som Personligt Ombud har jag nu författat en skrivelse till handläggaren på AF Piteå om detta ärende.
Det är inte underligt om man vissa dagar irriteras över "trögheten" i samhället.
"VÅGA PROVA!"

Ännu ett läkarbesök i psykiatrin

Många klienter har naturligtvis öppenvårdskontakter inom psykiatrin och så ska det ju vara.
Men otroligt många läkemedelsbehandlingar sker tyvärr också bara via denna kontakt.
Anledningen är att det inte alltid finns läkartider. Läkarna hinner inte regelbundet träffa sina patienter. Man tar upp många patientärenden på ronder och behandlingskonferenser i stället.
Kontaktpersonerna förmedlar önskemål och läkemedelsförändringar som en "länk" utan att patienten är närvarande.

Man behöver inte vara speciellt paranoid eller oroad för att man ska börja fundera på vad som sägs, och inte sägs på en rond. Vad säger de om en?
- Framförs verkligen mina önskemål och synpunkter?

När vissa klienter äntligen får träffa sina läkare så tillfrågas vi ombud ofta om vi som kan närvara och följa med?
- Naturligtvis kan vi göra det! svarar vi samtidigt som man undrar om det inte räcker med att deras respektive kontaktperson/öppenvårdskontakt också ska närvara?!

Men så här har det tyvärr sett ut alltför många gånger nu.