Om ett givande samtal med psykiatrin och "Plan B".

Idag har jag suttit i nästan en timme och pratat med psykiatrin om våra olika roller och betydelse för klienter/patienter.
Psykiatrin är en mycket viktig samarbetspartner i PO´s arbete.
Vi har därför också pratat om hur olika samverkansarbeten kan se ut.

Det som också kändes viktigt att prata om är hur olika bilder vi kan få av en klients situation, och hur klienterna själva uppfattar sin situation och hur de uppfattar den planering som upprättas.
Det framstår med all tydlighet att vi många gånger tror att klienterna "är med på tåget" d.v.s. att hela planeringen är stjärnklar. Men vet alla upplägget?
- Syfte/mål, vem gör vad?, delmål, vägar för att nå detta, avstämning... m.m.

En viktig del i en planering är också det vi Personliga Ombud brukar benämna "Plan B".
När en planering görs tillsammans med en klient så ska den vara tydlig!
Alla inblandade skall vara helt insatt i vad de ska göra!
När planen följs så är allting helt OK... men...
om någonting oförutsett händer så att planen inte kan följas inträder "Plan B"!

Plan B är just en sådan "reservplanering" som då måste starta!
Alla ska då veta vad som skall göras!
- Det kan t.ex. vara om en klient uteblir från en arbetsplats eller ett möte och inte går att nå.
- Det kan handla om en myndighetsperson blir långtidssjuk.
- Det kan vara ett projekt i vilket klienten deltar och projektet hotas av nedläggning.
Anledningarna till att en plan inte kan följas kan vara många.

Sen pratade vi också om patienternas/klienternas upplevelse av målet med kontakterna hos respektive myndighet.
Vad tror man att resultatet ska bli?
- Visst får man ett arbete med lön hos AF?
- Kan man bli helt frisk hos psykiatrin?
- Visst kan man få alla sina skulder fixade hos Konsumentrådgivningen?
- Socialtjänsten fixar visst bostad till alla?
m.m. m.m. m.m...

Det blev ett givande samtal med psykiatrin och säkert kommer en fortsättning också!