Hinder för att göra sig skuldfri!

I morse fick vi ombud denna frågeställning från en PO-kollega ute i landet:

Hej allihopa!

Tänkte höra om ni har något tips när det gäller en klient som uppbär försörjningsstöd och sedan får 38 000  från en försäkring för sveda och värk.  

Klienten vill betala bort 26 000 till kronofogden men reglerna säger att pengarna ska gå till försörjning. Klienten är nu så ledsen då hoppet fanns att äntligen bli skuldfri.

Känner ni till liknande fall och hur det gått för dem vid ev överklagan?


Efter några svar från kollegor så verkar det (tyvärr) som att:

Det blir ju tyvärr så att pengarna först och främst skall gå till försörjningen och inte till att rensa bland skulderna och sedan fortsätta beviljas försörjningsstöd (via skattebetalarna).

Hade klienten haft kostnader runt "sveda och värk" hade hon kunnat prioritera dem, t ex  nya glasögon etcetera.

Om hon inte frågar och betalar skulderna så skulle soc kunna räkna av medlerna mot beviljat försörjningsstöd. 

Logiskt egentligen, men inte behjärtansvärt. Tyvärr!

Kontaktperson/stödkompis är bra!

Många klienter som har svårigheter att orka eller vilja ta sig ut har ansökt om kontaktperson eller "stödkompis" som många väljer att kalla det.

Klienterna kan ansöka om detta via SoL (socialtjänstlagen)


Det kan handla om klientsituationer med mycket ensamhet och att man inte känner så många människor.
Det handlar mycket om att hitta en person som man saknar i sitt egna sociala nätverk. Eller en person som delar ens egna intressen.
Och sen så måste klienten få träffa en tänkbar person för att känna om det "funkar" mellan dem.
En stödkompis behöver absolut inte ha någon utbildning för att möta människor med hinder, de behöver bara vara sig själva.

Men nu har vi i alla fall många goda exempel på att idén med en stödkompis innebär en ökad livskvalitet på många plan.
Och en del tveksamma klienter som tidigare pratat om att detta skulle vara som att "köpa en vän", har ändrat sig och tycker istället att detta är toppenbra.

En av mina tidigare klienter berättade glatt detta:
- Och nu när Bosse kommer, ja då lagar vi mat och äter tillsammans! Och just nu skiter vi i promenaderna! Det tar vi till hösten.

Jätteroligt!!!

Stort intresse att söka personligt ombud

Under denna sommar har intresset ökat för att söka hjälp via PO.
Vi märker detta utifrån alla som ringer och alla som vill ha
PO-information.

När vi konstaterar detta så väcker det lite olika funderingar hos oss:

1- Det är bra att PO-verksamheten är så känd och väletablerad. Det är också lätt att kontakta oss. Vi har ett gott "rykte" ute i kommunen.

2- Har antalet personer med psykisk ohälsa vuxit? Anledningar till detta?

3- Har det samlade utbudet av stöd & hjälp till människor med
    psykisk ohälsa minskat? Hur kan man arbeta förebyggande?

Resultatet blir i slutändan att många människor väljer att söka PO samtidigt som kön av redan beviljade klienter växer.

Vi väljer att alltid möta människor som söker PO-information.
Vid detta möte så följer vi en enkel mall som i korthet innehåller:
1- Vi berättar om oss och PO-verksamhetens metodik och syfte.
2- Klienten får berätta om sina hinder, problem och vad han/hon vill förändra.
3- Vi gör en enkel schematisk skiss i bilder på hela problembilden.
4- Vi gör också en enkel skiss/karta på olika vägar till hur problemen kan lösas.

Ibland hittar människorna själva lösningen genom denna "verklighetsbild".
Men många vill ha och behöver hjälp att upprätthålla och få stödet att orka genomföra sitt arbete att förändra sina liv.

Nu jobbar 2 av 3 ombud

Äntligen börjar PO-verksamheten i Piteå närma sig full effekt.
Lars-Åke Aldrin började om att jobba igår. Det var roligt och känns mycket bra.
Nu väntar vi bara på vår kvinnliga kollega Sara Hall. Hon kommer nästa vecka.

Det har ändå gått över förväntan att jobba ensam under tre veckors tid men det jag saknat under den tiden är "kollegiala bollplank".
Eftersom arbetet som PO är lite speciellt så behöver man ibland någon med "PO-tänket" som man kan diskutera med.

Vanligtvis kan PO-frågorna pendla mellan rent juridiska ställningstaganden, undranden inom den etiska sfären till vanlig tidsbrist.

Nu är det många bollar i luften...

En PO´s arbetsdag kan från början te sig som ganska lugn och ordnad...
Men redan under förmiddagen rasar det in en mängd olika uppgifter.
Okay, ansvaret för vissa problem vilar ju inte på PO, men det kan vara svårt att bara hänvisa vidare under semestertider.

Och när uppgifterna börjar bli ett 10-tal så måste jag börja sortera så jag inte bara irrar runt.
Har också börjat märka en viss tendens:
- Det är lätt att bara hänvisa till Personligt ombud eller till Rådgivningen i Piteå kommun när det gäller "lite knepiga problem" och att personen som behöver hjälp har "nåt psykiskt problem"!

Ett klientavslut - under sommaren!

Plötsligt händer det. Tiden känns mogen för en klient att känna att allt fungerar bra på alla plan. Efter många år av hårt arbete på många plan så känner klienten att tiden med PO kan avrundas och avslutas.

Efter alla dessa år känner vi varandra mycket väl och om det skulle uppstå några hinder så är det ju bara att ringa ett samtal.

När jag nu fyller i lite statistikfakta om detta klientsamarbete så börjar jag inse hur många olika livsområden klienten arbetat sig igenom, och som jag funnits med i. Tala om en riktigt fantastisk "livsresa"!
Ekonomiska skulder - skilsmässa - vårdnadstvister - bostadsanpassning - arbetsträning - praktikplatser - flyttningar och byten av bostad - drabbats av olika anmälningar - körkort - myndighetskontakter i oändlighet - överklaganden...
Nu arbete, sambo och hus, och framförallt nöjd med sitt liv.
Jag beundrar verkligen klientens målmedvetenhet.

Och som Personligt ombud känner jag mig idag... ja vad? Jo, jag är fan nöjd!!!

Bra kontakt mellan PO och polisen

Efter många år av ömsesidigt samarbete så har vi upparbetat ett bra samarbete mellan Personligt ombud och polisen.
Senast i dag kände jag att detta gagnar våra klienter också.

En klient ringde mig och beskrev några situationer som han/hon inte riktigt vet hur man kan gå vidare med. Det handlar också om situationer där en polisanmälan kanske behöver göras ... eller inte.

Frågorna är viktiga och klienten vågar inte ringa själv till polisen. Hur gör vi?

Då berättade jag om en polis som vi känner och som vi brukar prata med. Polismannen är rutinerad och omtyckt för sitt engagemang. Dessutom är han "lätt att prata med".
Jag frågade klienten om jag fick mandat att ringa denne polis och berätta litegrann om den situation som uppstått.
Samtidigt som jag frågade klienten om denne polis kunde få ringa upp honom/henne senare.
Absolut! Svarade klienten utan tvekan.

På så sätt blir nu klienten kontaktad och kan lättare berätta om vad som hänt och samtidigt få ställa alla frågor som finns.

Tack till polisen i Piteå!

YES! Klienten blev sjukskriven!

Fortsättning av klientärende:

Efter det att klienten gett mig mandat att fritt prata med några olika personer inom landstinget och med ansvarig läkare så vände situationen helt. Bra!
Nu har klienten fått en mycket noggrann undersökning och bedömning av sin arbetsförmåga. Resultatet visade mycket riktigt att den aktuella arbetsförmågan bedöms vara 0% i dagsläget.
Klienten känner sig nu betydligt tryggare trots att det fortfarande återstår en lång väg kantad av olika behandlingar.

Men de ord som fortfarande klingar mest i mina öron efter alla otaliga telefonsamtal är faktiskt klientens:
- Men vad sade du egentligen till dom? Jag fick plötsligt ett så trevligt och respektfullt bemötande!?

Jag kan bara konstatera att tyvärr så händer det fortfarande alltför ofta att myndigheternas bemötande sviktar. Men när vi ombud kommer in i bilden så ändras attityder och förhållningssätt.
Egentligen borde vi ombud inte behöva finnas...