Ombudet är hemma

Plötsligt händer det. Personliga ombudet är jätteförkyld och hemma!
Naturligtvis kan det bli så här, men det kan ställa till det.
Inbokade samverkansmöten med många kallade personer måste strykas.
Andra träffar och uppgifter får omprioriteras.

Men i denna situation så kan jag faktiskt också se en del "bra effekter".
En del klienter klarar sig jättebra när det verkligen gäller. En del klienter har själva orkat genomföra träffar som vi visserligen planerat och pratat igenom. Men de har nu genomfört detta själva! Jättebra!

Inom PO-Piteå har vi ombud själva ett nära samarbete i vilket vi mycket ofta lär känna varandras klienter.
Detta har vi alltid gjort eftersom verksamheten inte ska bli sårbar vid olika frånvaro.
Därför kan också kollegorna "ta över" och t.ex. följa en klient till en planerad uppgift.
Detta är verkligen jättebra för alla inblandade!

Jaja, nu ser man fram emot en arbetsdag efter helgen.

Stoppa telefonförsäljning!

Nu har vi uppnått ett oräkneligt antal situationer som ser ut så här:

En klient kontaktar oss och är orolig.
Anledningen är att klienten blivit uppringd av en telefonförsäljare.
De blir inte av med försäljaren utan känner sig tvingade att "nappa" på det som erbjuds.
Plötsligt får de (naturligtvis) hem en vara eller annan tjänst.
Klienten vet inte vad de ska göra. Det är ju så krångligt att göra någonting åt detta...
Efter ett tag får de krav på en kostnad.
Klienten vet fortfarande inte vad de ska göra. Plötsligt har allting blivit så jättejobbigt.
Tiden går... och går... och går...
Plötsligt får de en räkning från "något inkassoföretag"
Samtidigt kommer det ännu mera varor

Suck!

Då ringer de oss och berättar detta!
När vi kommer in i bilden så visar det sig ofta att uppsägningstiderna har överskridits, samtidigt som bindningstiderna för t.ex. olika abonnemang är fleråriga!!!

Stoppa all telefonförsäljning som människor inte själva efterfrågat!!!

Vinter även i Piteå

 

Mellan och under våra många bilkörningar i tjänsten så kan man inte undgå att se hur vackert det är utomhus. Gryningen låter vänta på sig medan skymningen kommer allt tidigare.

En liten enkel vinterdikt:

"På vintern är det kallt,
då finns värmen i en palt.
Jag har glömt badbyxorna i en mast,
där har dom frysit fast.
Vi skiter i alkohol,
för pengar behövs till glykol!"

 (Inte bra men sant!)

Klienterna kritiserar bl.a. psykiatrin oftare!

Det blir allt vanligare att höra kritik från våra klienter men även de människor vi möter inom Rådgivning-Psykisk ohälsa.
Kritiken från många människor gäller samhällets olika stödinsatser:
- Krångliga och svårbegripliga regelverk!
- De får inte den hjälp de behöver!
- Dåligt bemötande!
- De får ingen psykiatrisk behandling som hjälper!
- Det tar sådan jäkla lång tid att få hjälp!
- Man blir missuppfattad!

Vi ombud måste ibland bara hålla med om detta. Men ibland måste vi också förklara hur vissa regelverk och myndigheter fungerar.
Men nog håller vi med klienterna om att det finns brister, och STORA BRISTER!
Det råder tyvärr ca TVÅ ÅRS VÄNTETID PÅ ATT FÅ EN NEUROPSYKIATRISK UTREDNING!!!
(Att få veta om man har ADHD t.ex.)
Jämför detta med om man drabbas av en kroppslig sjukdom.

Sen så håller vi med om att psykiatrin uppvisar stora brister när det gäller behandlingen av t.ex. ADHD problematiken och med allt vad denna diagnos innebär.
Att man efter mer än ett års tid fortfarande väntar på att få något hjälpmedel eller metodik för att t.ex. strukturera sin dag och sina tider på.
En del klienter vänder sig därför till privata vårdcentraler för att lösa detta problem!

Vi ser ju naturligtvis att det finns ett verkligt engagemang från personal inom psykiatrin men att de bromsas p.g.a.olika faktorer.
Tyvärr så märker vi allt oftare att psykiatripersonal blir så uppgivna och tappar den viktiga arbetsglädjen.
Skratten börjar tystna... och arbetsglädjen falnar.
DETTA SER VI SOM VERKLIGEN BEKYMMERSAMT!

Om hinder för att leva ett "vuxenliv"

Jag fick ett bra mail idag med åsikter och undran. Det kom från en lärare där vi föreläst om psykisk ohälsa. Läraren skriver bl.a. följande:

"Idag ser vi allt fler individer som saknar förmågan till att lösa vanliga problem som uppstår i livet. Detta visar sig tydligt i studierna hos oss.  Det är avsaknaden av handlingskraft som jag ser som en stor del av problemet. Detta behöver inte vara individer med psykiska funktionsnedsättningar. Min gissning är att avsaknad av handlingskraft kan leda till att vardagens alla åtaganden och praktiska sysslor i förlängningen kan bli lidande vilket i sin tur kan leda till sämre psykisk status.

Min hobbyanalys av läget är att många individer som vi träffar har en bakgrund av långvarigt curlande. Under sin uppväxt har de inte lärt sig hur man löser de problem som uppstår då andra har löst problemen åt dem. Nu börjar en del av dessa individer bli så pass gamla att de söker sig till studier efter gymnasiet. Dessa individer ser vi hos oss där studierna sällan går bra, men även bland de projekt i vår närliggande verksamhet som bland annat riktar sig till ungdomar utan arbete."

_______________________

Och det finns ju olika anledningar/brister/diagnoser till att dessa situationer uppstår.

Som PO anser jag också att den uppväxt och det lärande som man bör få på vägen till en vuxen individ, det är just detta som ofta brister.

Föräldraansvaret att lära, stötta och visa sina barn ett förhållningssätt, och samtidigt lösa livets olika problemsituationer är stort! Om detta brister till stora delar så kan jag se detta som en av anledningarna och förklaringarna till att en ung människa inte förmår att ta ”steget fullt ut i vuxenlivet” och allt som detta innebär! Dessa unga människor har ju inte fått lära sig detta.

Vi möter ofta föräldrar till klienter, föräldrar som själva inte klarat dessa krav…
Och vi möter också många unga människor som tyvärr alltför ofta psykiatriserar sina vardagliga livsproblem!!!
Men hur ska man få chansen att på nytt få lära sig dessa viktiga saker?
Vi ombud jobbar på denna viktiga fråga.

Hoppsan! En inneboende... igen!

Nu har det återigen hänt!
En klient berättar plötsligt att han/hon har en inneboende person hos sig!
Anledningen till att de berättar detta för oss ombud är att situationen förändrat sig till den grad att det uppstått problem med det mesta.
Dessa problem kan te sig lite olika. Här är ett axplock av det vi får veta:
- Min inneboende städar inte, han/hon bara ligger och gör ingenting!
- Min inneboende använder narkotika och droger. Min lägenhet har blivit ett tillhåll för droghandel!
- Min inneboende betalar inte för den mat han/hon äter, jag köper allt!
- Min inneboende har lånat pengar av mig. Nu har jag inte råd med hyran!
- Min inneboende hjälper inte till med hyran alls!
- Min inneboende har stulit av mig en massa saker!
- Min inneboende vill inte alls flytta!
- Jag vill inte bo med min inneboende! Jag flyttar!
- Min inneboende och jag bara grälar!

Under dessa två arbetsdagar har jag besökt en klient i hemmet och träffat "den inneboende".
Jag har på min klients önskan ordnat akuttid på soc, återupprättat kontakten med psykiatrin och uppskjutit en avhysning (vräkning) av min klient.

Men vad jag märker är att "den inneboende" skulle behöva otroligt omfattande stöd för att ens börja planera sitt liv... en planering som inte alls finns idag!
Kanske en inneboende som också behöver PO?

Enkelriktad hospitering?

Trots att jag tidigare har jobbat inom psykiatrin i mer än tjugo års tid så nappade jag direkt på erbjudandet att få hospitera där. Detta innebär ett bra tillfälle att under ett par dagar få möjlighet att följa med i vardagsarbetet vid olika psykiatriska verksamheter inom Landstinget. Det är en nyttig och bra erfarenhet att få uppdatera sig hur psykiatrins olika verksamheter fungerar idag och samtidigt lära känna många människor. Detta trots att jag som ombud dagligen kommer i kontakt med psykiatrin.
Hospiteringserbjudandet är också en viktig del i det stora "samverkansarbete" vi behöver utveckla.
Detta är därför sanktionerat från "högre ort" och således en viktig kunskapsbreddning.

Men om man trodde att intresset skulle delas lika av både kommun & Landsting så trodde man fel... Man kan nog ganska lätt räkna de "Landstingspersoner" som gav sig tid att hospitera vid t.ex. de särskilda boenden som kommunen har för människor med psykiska problem.
Som anledning hörs i efterhand alltför ofta kommentaren: - Men vi har så mycket annat inplanerat!
Samtidigt som det ganska ofta från psykiatrin föreslås psykgruppboenden i olika vårdplaneringar.
Som vanlig visas okunskap redan utifrån kommentarerna om att "man redan vet allt..."

Tillsammans med mina PO-kollegor bär vi nu på många frågeställningar till psykiatrin när det gäller modern samverkan och metodutveckling för detta!!!