Några svårigheter i möten med olika myndigheter

Personligt Ombud (PO) märker att det kan uppstå problem för människor med olika psykiska funktionsnedsättningar i möten med myndigheter.

PO finns för att överbrygga behov och kontakten mellan person som drabbats av psykisk sjukdom eller psykiska problem och befintliga samhällsinsatser med tillhörande regelverk.

I Piteå har dessutom PO ett kommunalt fattat beslut att ansvara för ”Rådgivning för psykisk ohälsa” för alla kommuninnevånare.

Detta innebär att alla människor i Piteå kan kontakta PO för att få professionella råd inom ramen för ”Psykisk ohälsa”.

Detta är en uppskattad och kostnadsfri service som numera används i ökande grad.

Och så långt är ju allt OK. Bra! PO-uppgiften klar.

PO gör tillsammans med människor en enkel, bra och överskådlig kartläggning.

Människor med psykiska problem får hjälp av PO att kartlägga sin vardagsproblematik samt att hitta förslag till olika lösningsvägar och kontakten med berörda myndigheter.

 

Att Personligt Ombud överhuvudtaget finns beror många gånger på brister i kontakter och samarbetet mellan människor med psykisk ohälsa och samhällets samlade utbud av stöd och hjälp.

Om detta skulle fungera så skulle PO inte alls behövas. Vi skulle kunna arbeta med andra uppgifter.
Om denna problembild skulle kunna förändras så skulle fler människor få rätt hjälp snabbare och effektivare.

Personligt ombud ska inte ersätta olika handläggares arbetsuppgifter. Inte heller ta över andra handläggares ansvar, roller och uppdrag i olika kontakter, planeringar och handläggning.

Personligt ombud skall förutom direkt samarbete med klienterna, även arbeta för strukturella förändringar gällande situationen för människor med omfattande psykisk ohälsa.

Det gäller då främst att sprida kunskap och information till alla olika samhällsfunktioner.

 

Tyvärr möts människor med psykiska funktionsnedsättningar alltför ofta av följande situationer:

 

1.               Bristande enklare kunskaper hos många handläggare om psykisk ohälsa, hinder och påföljande oförmågor utifrån diagnoser och symtom.

Vad innebär ADHD, depressionsproblematik, psykosproblematik, misstänksamhet, bipolär sjukdom, PTSD-problematik, ångestsyndrom, socio fobi och samsjuklighet?

Kommunikation – men hur? Med personer som nästan aldrig svarar, inte heller öppnar post.

I möten med myndigheter används oftast en verbal kommunikation. Detta är bra men kan vara svår att förstå för en person med psykiska hinder. Det är ganska vanligt att kognitiva nedsättningar förekommer som effekter av en psykisk ohälsa.

Därför kan olika hjälpmedel i form av bilder, skisser eller enkla anteckningar vara till god hjälp inte minst för att kunna komma ihåg och minnas. Till detta behövs mera avsättning för tidsåtgång i träffar.

2.               Tveksamt bemötande från olika myndigheters tjänstemän utifrån utsatta människors hinder och situation.

Irritation, orimliga krav, komplicerat språk, ”inte-mitt-bord”- förklaring, men ingen föreslagen lösningsväg.

 

3.               Upplevelser av ofattbara regelverk och språkbruk.

Betrakta bara det otroligt skiftande språk som används inom alla olika verksamheter. Förkortningar, regelverk, titlar, blanketter m.m. Ett självklart språkbruk för de som dagligen arbetar inom dessa världar men svårbegripligt för den oinvigde.

4.               Bristande resurser för att kunna ge t.ex. en ökad behövd tidsåtgång.

Psykiska funktionsnedsättningar skapar också många gånger behov att få extra tid och hjälp för att lösa olika situationer. Många gånger genom förslag på praktiska lösningar.

 5.              Brister i att kunna hjälpa vidare till behövda insatser.

                    Okunskap om vilket samlat utbud av samhällsinsatser som finns.
                    Okunskap om hur vidare kontakter ska tas.

Myndigheter arbetar ofta bara inom sina egna ”tårtbitar” men vet ganska lite om vilka andra utbud om stöd och hjälp som finns. Vad har man rätt till? ”Kodning” vid Arbetsförmedlingen är bara ett av många bra exempel på extra hjälp att tillgå, men vad är det?

Sjukskriven t.ex. menar många på som en tänkbar ekonomisk lösning, men det är en kortvarig lösning och som inte ger någon inkomst om man inte har SGI (sjukdomsgrundande inkomst). En sjukskrivning löser i sig mycket sällan de egentliga problemen.

6.                 Viss ovillighet att använda sig av nätverksmetodik, en sk. ”SIP”.

Rätten till samplanering är lagstadgat. Kan krävas av alla funktionsnedsatta. Den ska användas när många myndigheters medverkan finns. SIP är en bra metodik för att åstadkomma en Samordnad Individuell Planering tillsammans med en psykiskt drabbad människa. När en SIP upprättas så ska klienten finnas i centrum. Dessutom blir det så tydligt hur planeringen ser ut. Vad är hindren? Vilka är målen? Vem gör vad? o.s.v. Enkelt, tydligt, bra och effektivt!