Tramadolmissbruk... igen!

Vi har haft ännu en rådgivningsträff med en ung vilsen klient som inte får livet att fungera på många plan.
Efter ett långt samtal så visar det sig återigen att klienten fått stora mängder medicin utskriven, och under lång tid dessutom.
Medicinen heter Tramadol!

Tramadol är en medicin som vanligtvis ska användas mot värk.
(För många Tramadolmissbrukare börjar oftast hela storyn med en skada eller en åtgärd som fordrar värkbehandling genom medicinering)
Tramadol är starkt vanebildande och ger mycket svåra abstinenser.
Tramadol kan tyvärr också ge en "kick" eller verka lugnande för en del.
Tramadol ger också stora negativa effekter på det psykiska måendet.
Eftersom Tramadol förskrivs av läkare så säger tyvärr många klienter "det är ju en läkare som skrivit ut detta, då är det inte farligt!"
Tramadol är livsfarligt vid överdosering!Tramadol kan köpas illegalt, det kan också handlas med.

Men det vi i alla fall märker efter alla år som PO är att människor som missbrukar Tramadol hamnar i en mycket bekymmersam livssituation!!!

Att klienten nu själv äntligen började berätta om sitt missbruk är i alla fall en bra men trådtunn start på hans/hennes fortsatta planering av livet.

Termer, regler och krångliga ord!

Alla myndigheter använder krångliga ord och följer sina regelverk.
Sjukförsäkringslagen, LSS, affektiv, SoL, SGI, habilitering, KBT, NAP-team, aktivitetsersättning, ADHD,  karensdagar, sjukskrivningsregler, A-kassa, PTSD, förvaltare, ADD, bipolärt... m.m.
Det råder också en begreppsförvirring om vilka personer våra klienter har träffat:
- Psykolog? - Kontaktperson? - Psykoterapeut?
- En del klienter berättar om att de träffat en "kärring på soc".
- Andra beskriver möten de haft med "en lång karl på AF... eller kanske det var på FK?"

Hur som helst så måste Personligt Ombud nästan alltid förklara för klienterna:
(Vilket också är en av våra arbetsuppgifter)
- Vad de olika myndigheterna har för olika uppgifter.
- Vilka regelverk de olika myndigheterna har.
- Förklara de olika ord och regelverk som förekommer hos olika myndigheter.
- Gå igenom olika rättigheter/skyldigheter man har gentemot alla.

Vi är uppmärksammade på detta problem, samtidigt som vi undrar:
-Varför är personer som företräder myndigheter inte bättre på att förklara för människor vad man menar?
Enklare beskrivningar behövs!

Klienter med utländsk bakgrund

Det blir allt vanligare att vi i PO-Piteå kontaktas av människor som kommit till Sverige från andra länder. Och naturligtvis så mår många människor verkligen psykiskt dåligt.
I kontakten med PO så måste vi ju naturligtvis som för alla andra sökanden försöka att bilda oss en uppfattning om det "psykiska illamåendet" eftersom detta är ett av kriterierna för att få hjälp av oss. Vad grundar sig problemen i?
- Ekonomiska problem? Sjukdom? Utanförskap? Ensamhet? Vilsenhet? Svårigheter att få den hjälp man behöver? Arbetslöshet? Problem i / hitta bostad? Språkliga problem? m.m.

När vi nu under många år mött många invandrande människor så upptäcker vi samhällets brister i kommunikation och möten med dessa människor. Det finns även brister i bemötande.
Och sedan har vi tyvärr börjat märka att det är ganska lätt att börja bemöta den skiftande problematikens effekter genom medicinering av det psykiska illamåendet! Detta är givetvis inte bra alls. Det är ju nästan alltid hela den sociala situationen som inte fungerar på ett tillfredställande sätt. Naturligtvis kan en nödvändig medicinering TILLSAMMANS med stöd i personens vardagsliv vara av godo.
I stället märker vi att vissa andra insatser kan ge ett betydligt bättre resultat.
Ett litet exempel är t.ex. att kyrkan håller öppet sina lokaler i "Kyrkcenter" i centrala Piteå. Detta tyvärr endast måndagseftermiddagar. Men dit är alla välkomna för fika, träffas, prata och ta med sig "krångliga papper".

Vid arbetsdagens slut summerade vi idag olika samtal vi haft på svenska, engelska, teckenstöd, skisser och andra uttryckssätt. Men vi klarade oss utan hjälp av tolk idag!

Ett enkelt och bra hjälpmedel som uppskattas

Många klienter har en omfattande problematik inom många områden.
Detta medför att vi som ombud först tillsammans med klienten måste göra en kartläggning, en bild av hur allting ser ut:
- Problemområden?
- Omfattning?
- Vilka personer och myndigheter är inblandade?
- Hur ser planerna ut i dag? Finns alls någon plan?

Utifrån denna "kartläggning" skissar vi sedan på tänkbara lösningar.
Klienten är hela tiden delaktig och måste även prioritera vad som först behöver göras. Sedan pratar vi igenom alla olika tänkbara konsekvenser som de olika besluten kan ge.

Men det viktigaste är:
- Att klienten får en överskådlig bild av sin planering. Inte bara i ord UTAN GENOM BILDER också. Även de svåraste situationer blir tydligare och klarare utan att man behöver använda så många ord!

Vi använder sedan länge witheboard tavla för detta.
Ojoj så bra det funkar.
Här ovan syns en vanlig bild av hur en klientsituation kan se ut innan vi ritar den tydligt.
Sen fotograferar vi den och mms:ar den till klienten om han/hon inte själv fotar den.

Tänk om myndigheter som soc, AF, FK och psykiatri m.fl. kunde använda sig mera av denna enkla och tydliga metod för att tydliggöra en planering?

Påminnande bollplank

Många klienter vill absolut själva klara av att göra olika uppgifter de tidigare inte gjort. Detta är en mycket bra inställning och är samtidigt faktorer som får människor att växa och känna ansvar för sitt liv.
Men om man inte gör dessa uppgifter... ja då uppstår ännu större problem. Det blir nämligen ÄNNU svårare att "reparera" effekterna av att man inte gjort "det man skulle".
Exempel på saker som klienter tar på sig att helt själva göra:
- Göra adressändring
- Betala eller lämna in sina räkningar till soc
- Kontakta AF samma dag som sjukskrivningen upphör
- Gå till inbokade möten
- Lämna in intyg
- m.m.

Så med många klienter har man som ombud en uppgift som kan beskrivas som:
PÅMINNANDE BOLLPLANK

Jag har tvingats skriva min första avvikelserapport!

Detta är inte roligt!
Jag har tvingats skriva en avvikelserapport!
Jag jobbar alltid utifrån att vi alla måste hjälpas åt för att människor med psykiska funktionsnedsättningar ska få det bättre, men detta har hänt: (säkert ett av tusentals exempel?)
- En klient som jag känner sedan mer än 10års tid (!) upplever allt mera att han/hon drabbas av tvångsupplevelser och ångest. Vi har under denna tid haft en kontinuerlig kontakakt med psykiatrin och med lösningar genom olika kommunala insatser.

Klienten blev efter egen förfrågan plötsligt inlagd vid en psykiatrisk slutenenhet, en enhet som jag mycket väl känner till och som jag är känd inom.
Medicinering inleds samtidigt som en intern planering troligen upprättas.
Jag fick ingenting veta.
Klienten blev helt plötsligt utskriven utan att jag eller någon annan i kommunen kontaktas!

Efteråt kommer naturligtvis alla frågor från klienten till mig:
- Kan du hjälpa mig, jag har en ny medicin, jag ska följa ett schema som redan brakat i hop, kan du hjälpa mig med en praktikplats, jag sover till mitt på dan... ingenting fungerar!!! Jag har en öppenvårdskontakt men hennes/hans schema funkar inte! Jag behöver din hjälp!!! Hjälp mig!!!

Det svar jag fick på min avvikelserapport var att avdelningen tydligen visste att jag hade semester vid utskrivningen...
skulle man inte redan vid intagningen kontaktat mig... eller kontaktat mina kollegor som känner patienten... NEJ! Man valde att skriva ut honom/henne UTAN planering med kommunala insatser!!!
De medger i sitt svar på min avvikelserapport att en viss rutinavikelse skett, och att de ska se över rutinerna...

SIP-ett måste, men vad är detta?
SIP betyder: Samlad Indivuduell Planering!
Det är ett lagstadgat beslut som ingen orkar följa, efterom man tydligen inte förstår betydelsen!!!
SIP är ett av verktygen för att få ta del av de pengar som ligger till grund för att söka statliga pengar till arbetet för att människor med psykiska problem ska få en högre/bättre livssituation!!!!!!!!
Men som jag ser det så är det ett jätteviktigt verktyg för den lilla människan att kunna få ta del av den ofattbara planering som gäller dom själva... det är ju trots allt detta som deras liv allt detta handlar om!

Jag blir fan trött i bland!

Anhöriga

Alla klienter får naturligtvis helt själva avgöra om deras anhöriga ska vara, eller får vara delaktiga i samarbetet med oss personliga ombud. Vi ombud kontaktar aldrig klientens anhöriga eller någon annan person utan klientens medgivande eller dennes önskemål.
Och i samarbetet där anhöriga finns med så uppstår alltid ett bra klimat. Jag njuter av denna form av samarbete där "alla hjul på fordonet pekar åt samma håll"! Att alla strävar åt ett gemensamt mål är kanonbra. Då uppstår en stabil plattform som inte brakar ihop vid påfrestningar.
När en myndighet eller myndighetsföreträdare pekar på motsatsen, inte tycker att målet känns rätt så resonerar vi oss ofta fram till en vettig och bra lösning i alla fall.

Men i de mycket fåtaliga fall när en nära anhörig inte alls "köper" klientens och alla inblandades strävan att nå ett bra mål och en förändring i livet... ja då uppstår verkligen komplicerade problem!!!
Och det blir mycket svårt för klienten att orka hålla sin planering - trots allt stöd!