Klienter med utländsk bakgrund

Det blir allt vanligare att vi i PO-Piteå kontaktas av människor som kommit till Sverige från andra länder. Och naturligtvis så mår många människor verkligen psykiskt dåligt.
I kontakten med PO så måste vi ju naturligtvis som för alla andra sökanden försöka att bilda oss en uppfattning om det "psykiska illamåendet" eftersom detta är ett av kriterierna för att få hjälp av oss. Vad grundar sig problemen i?
- Ekonomiska problem? Sjukdom? Utanförskap? Ensamhet? Vilsenhet? Svårigheter att få den hjälp man behöver? Arbetslöshet? Problem i / hitta bostad? Språkliga problem? m.m.

När vi nu under många år mött många invandrande människor så upptäcker vi samhällets brister i kommunikation och möten med dessa människor. Det finns även brister i bemötande.
Och sedan har vi tyvärr börjat märka att det är ganska lätt att börja bemöta den skiftande problematikens effekter genom medicinering av det psykiska illamåendet! Detta är givetvis inte bra alls. Det är ju nästan alltid hela den sociala situationen som inte fungerar på ett tillfredställande sätt. Naturligtvis kan en nödvändig medicinering TILLSAMMANS med stöd i personens vardagsliv vara av godo.
I stället märker vi att vissa andra insatser kan ge ett betydligt bättre resultat.
Ett litet exempel är t.ex. att kyrkan håller öppet sina lokaler i "Kyrkcenter" i centrala Piteå. Detta tyvärr endast måndagseftermiddagar. Men dit är alla välkomna för fika, träffas, prata och ta med sig "krångliga papper".

Vid arbetsdagens slut summerade vi idag olika samtal vi haft på svenska, engelska, teckenstöd, skisser och andra uttryckssätt. Men vi klarade oss utan hjälp av tolk idag!

Ett enkelt och bra hjälpmedel som uppskattas

Många klienter har en omfattande problematik inom många områden.
Detta medför att vi som ombud först tillsammans med klienten måste göra en kartläggning, en bild av hur allting ser ut:
- Problemområden?
- Omfattning?
- Vilka personer och myndigheter är inblandade?
- Hur ser planerna ut i dag? Finns alls någon plan?

Utifrån denna "kartläggning" skissar vi sedan på tänkbara lösningar.
Klienten är hela tiden delaktig och måste även prioritera vad som först behöver göras. Sedan pratar vi igenom alla olika tänkbara konsekvenser som de olika besluten kan ge.

Men det viktigaste är:
- Att klienten får en överskådlig bild av sin planering. Inte bara i ord UTAN GENOM BILDER också. Även de svåraste situationer blir tydligare och klarare utan att man behöver använda så många ord!

Vi använder sedan länge witheboard tavla för detta.
Ojoj så bra det funkar.
Här ovan syns en vanlig bild av hur en klientsituation kan se ut innan vi ritar den tydligt.
Sen fotograferar vi den och mms:ar den till klienten om han/hon inte själv fotar den.

Tänk om myndigheter som soc, AF, FK och psykiatri m.fl. kunde använda sig mera av denna enkla och tydliga metod för att tydliggöra en planering?

Påminnande bollplank

Många klienter vill absolut själva klara av att göra olika uppgifter de tidigare inte gjort. Detta är en mycket bra inställning och är samtidigt faktorer som får människor att växa och känna ansvar för sitt liv.
Men om man inte gör dessa uppgifter... ja då uppstår ännu större problem. Det blir nämligen ÄNNU svårare att "reparera" effekterna av att man inte gjort "det man skulle".
Exempel på saker som klienter tar på sig att helt själva göra:
- Göra adressändring
- Betala eller lämna in sina räkningar till soc
- Kontakta AF samma dag som sjukskrivningen upphör
- Gå till inbokade möten
- Lämna in intyg
- m.m.

Så med många klienter har man som ombud en uppgift som kan beskrivas som:
PÅMINNANDE BOLLPLANK

Jag har tvingats skriva min första avvikelserapport!

Detta är inte roligt!
Jag har tvingats skriva en avvikelserapport!
Jag jobbar alltid utifrån att vi alla måste hjälpas åt för att människor med psykiska funktionsnedsättningar ska få det bättre, men detta har hänt: (säkert ett av tusentals exempel?)
- En klient som jag känner sedan mer än 10års tid (!) upplever allt mera att han/hon drabbas av tvångsupplevelser och ångest. Vi har under denna tid haft en kontinuerlig kontakakt med psykiatrin och med lösningar genom olika kommunala insatser.

Klienten blev efter egen förfrågan plötsligt inlagd vid en psykiatrisk slutenenhet, en enhet som jag mycket väl känner till och som jag är känd inom.
Medicinering inleds samtidigt som en intern planering troligen upprättas.
Jag fick ingenting veta.
Klienten blev helt plötsligt utskriven utan att jag eller någon annan i kommunen kontaktas!

Efteråt kommer naturligtvis alla frågor från klienten till mig:
- Kan du hjälpa mig, jag har en ny medicin, jag ska följa ett schema som redan brakat i hop, kan du hjälpa mig med en praktikplats, jag sover till mitt på dan... ingenting fungerar!!! Jag har en öppenvårdskontakt men hennes/hans schema funkar inte! Jag behöver din hjälp!!! Hjälp mig!!!

Det svar jag fick på min avvikelserapport var att avdelningen tydligen visste att jag hade semester vid utskrivningen...
skulle man inte redan vid intagningen kontaktat mig... eller kontaktat mina kollegor som känner patienten... NEJ! Man valde att skriva ut honom/henne UTAN planering med kommunala insatser!!!
De medger i sitt svar på min avvikelserapport att en viss rutinavikelse skett, och att de ska se över rutinerna...

SIP-ett måste, men vad är detta?
SIP betyder: Samlad Indivuduell Planering!
Det är ett lagstadgat beslut som ingen orkar följa, efterom man tydligen inte förstår betydelsen!!!
SIP är ett av verktygen för att få ta del av de pengar som ligger till grund för att söka statliga pengar till arbetet för att människor med psykiska problem ska få en högre/bättre livssituation!!!!!!!!
Men som jag ser det så är det ett jätteviktigt verktyg för den lilla människan att kunna få ta del av den ofattbara planering som gäller dom själva... det är ju trots allt detta som deras liv allt detta handlar om!

Jag blir fan trött i bland!

Anhöriga

Alla klienter får naturligtvis helt själva avgöra om deras anhöriga ska vara, eller får vara delaktiga i samarbetet med oss personliga ombud. Vi ombud kontaktar aldrig klientens anhöriga eller någon annan person utan klientens medgivande eller dennes önskemål.
Och i samarbetet där anhöriga finns med så uppstår alltid ett bra klimat. Jag njuter av denna form av samarbete där "alla hjul på fordonet pekar åt samma håll"! Att alla strävar åt ett gemensamt mål är kanonbra. Då uppstår en stabil plattform som inte brakar ihop vid påfrestningar.
När en myndighet eller myndighetsföreträdare pekar på motsatsen, inte tycker att målet känns rätt så resonerar vi oss ofta fram till en vettig och bra lösning i alla fall.

Men i de mycket fåtaliga fall när en nära anhörig inte alls "köper" klientens och alla inblandades strävan att nå ett bra mål och en förändring i livet... ja då uppstår verkligen komplicerade problem!!!
Och det blir mycket svårt för klienten att orka hålla sin planering - trots allt stöd!

Ett hinder för samverkan

Samverkan är bra men funkar inte alltid i våra olika världar.
Vi ombud använder nästan uteslutande denna fina metodik eftersom den är bra.
För ingen myndighet kan väl ändå sitta ensam och bestämma vad alla andra ska göra? Och över huvudet på en klient/patient? Men tyvärr så verkar det funka så ibland.

Samverkan kan vara svår att genomföra och orsakerna är många:
- Det är svårt att få en tid som passar alla...
- Det tar tid att få ihop alla inblandade...
- Vem bär egentligen ansvaret att samla alla... m.m.

En annan anledning har klienterna själva tagit upp:
- Det kan kosta pengar för oss klienter!!!
Det visar sig att om vi som ombud kallar till en gemensam planering SÅ KOSTAR DET INGENTING. Och inte heller om t.ex. socialtjänsten kallar.
Men om psykiatrin kallar i hop samma människor till samma möte... DÅ KOSTAR DET PENGAR i form av "vårdavgift"!!!

Detta har vi nu naturligtvis tagit upp som ett hinder för samverkan.

Detta med rådgivning...

Just nu jobbar alla vi ombud med gemensamma saker, men också samtidigt med våra egna klientärenden.
Det kan för en utomstående person te sig som en fullständigt kaotisk arbetsplats, medan den för oss är alldeles ordnad, vanlig och helt under kontroll!
Och att PO-verksamheten fungerar bra kan vi ganska enkelt konstatera genom den statistik vi har.

Men det som hela tiden ger oss extraordinära upplevelser är den "Rådgivningsfunktion" vi har.
Just nu verkar det som om många personer hittat vägen till oss!
Och vi njuter av att med den omfattande kunskap vi skaffat oss om alla myndigheter och regelverk, kunna lotsa vidare många vilsna människor.
Jag kommer senare att berätta om några mycket intressanta ärenden som passerat, men vi måste först "anonymisera" personerna på ett bra sätt.

På återseende!