PO-Piteå semesterplanerar för fullt

I PO-arbetet så börjar det märkas att olika semesterperioder närmar sig. Många människor har lite extra bråttom nu för att hinna göra klart saker & ting innan de ska gå på ledighet.
Klienterna tar dock detta ganska bra. Många har faktiskt en god erfarenhet av att "Sverige stannar upp" ett tag. En del klienter planerar också sina egna semestrar och ledigheter.
För oss i PO-Piteå så kommer vi bara att stänga PO-verksamheten under en vecka. Vi delar upp semestrarna och jobbar för varandra. Och det funkar bra.
En av de mest viktiga faktorerna i planeringen är att varenda klient måste veta var de kan vända sig om problem skulle uppstå, och detta är mycket individuella planeringar.
Som ombud så blir det också att jobba mycket självständigt under en tid nu.
Jag kommer att jobba ensam under fem veckor med start nästa vecka.
Roligt men också en ganska tuff period.

PO - en vänlig "pekpinne"?

Ibland blir jag lite less på att måsta hjälpa klienterna att övertyga olika huvudmän om att klienten faktiskt har rätt till vissa insatser m.m. Jag blir absolut inte less på klienterna, utan på trögheten i systemen och faktiskt även trögheten hos vissa personer/befattningshavare.
Och det som jag upplever att jag blir less på är att man som utomstående måste berätta vilka vägar och vilken ärendegång som de måste ta... ibland inom deras egna organisationer!

För att inte bränna den sedan länge upparbetade goda samarbetsandan så bör ju PO´s samverkan ske under ganska trevliga former dessutom. Man vill ju inte framstå som kommunens värsta "gnällspik och kravmaskin".
Men ojojoj vad man får knipa käft ibland för att inte låta munnen hinna före tanken.

Vinsten är att ibland kunna få skratta tillsammans med klienterna åt detta problem.

Hoppsan - doktorn är inte med!

Nu har det hänt, igen!

En klient har under två års tid verkligen tagit tag i sitt liv och jobbat stenhårt med att få vardagslivets alla viktiga bitar att fungera: Familj, barn, ekonomi, behandling, boende, umgänge och nu också en återgång till arbete genom studier. Har kommit in på sin drömutbildning! Bra jobbat!!!

Och många personer är givetvis inblandade i ett fantastiskt bra samarbete: Soc, FK, AF, psykiatrisk öppenvårdskontakt m.m. Framtiden är ljus och klienten är motiverad och mår bra nu!

Allt andas frid & fröjd om inte...

- Läkaren vid psykiatrin som bara har träffat klienten vid två (2) tillfällen avråder denna planering!

- Läkaren har dessutom aldrig deltagit i något samverkans/planeringsmöte!

- Läkaren hävdar fortsatt medicinering och fortsatta utredningar av klientens diagnos!

ETT STORT TACK till AF och FK och alla andra som stöttar klienten att välja studier och arbete!!!

Och som dessutom väljer att tro på klienten och inte läkaren i detta fall.

Mellan stolarna - och ensam

Blev kontaktad av en bekymrad person idag. Vi bokade en träff tillsammans. Den story jag fick höra gör mig en aning tankfull. En ung människa som vid 3-års ålder placerades i familjehem och som nu blivit "vuxen" att ta sina egna beslut. Ingen skolgång klar, inget jobb, ingen kontakt med någon alls...
Och kommuner som bara bollar ansvaret mellan varandra. Och kommuner som hänvisar den lilla människan till att ta kontakt med polisen!?
Som PO måste man bara hjälpa till, fastän personen inte är i den målgrupp vi ska jobba med.
Men jag sitter och undrar på vem jag först ska kontakta?
Det blir till att ringa en massa personer nu!

Föreläsning/utbildning... igen!

Idag har jag varit på utbildning i samverkan! Detta tema har funnits med under de 16år jag arbetat som Personligt Ombud och med kommunen som min huvudman.
Kanske tacksamt med ett välkänt tema som aldrigs tycks ta slut och ett arbetssätt som vi aldrig kan lära oss fullt ut?
Om jag arbetar till jag är 65år så kommer jag att ha gått olika utbildningar om samverkan i ca 30års tid!

Och dagens utbildning var naturligtvis bra, men... vi behöver naturliga forum att arbeta tillsammans i.
En utbildning av detta slag kräver ett fokus på "praktiska samarbetsövningar" med representanter från olika huvudmän!
Så varför inte använda fallbeskrivningar? Och göra redovisningar? Och kanske kommentarer från brukarorganisationer och människor med egna erfarenheter?
Vi har tidigare haft fina fungerande samverkansgrupper där alla huvudmän varit med till 100%. Ett jätteroligt arbete med otroligt goda effekter. Men dessa grupper har av olika anledningar tyvärr upplösts! Jättesynd, för därmed hamnar vi åter på ruta noll.

Efter denna dag har jag lite ont i kroppen! Kanske har jag drabbats av sam-värk?

Lite blött!

Hela helgen - regn!
Idag - regn!
Utifrån detta väder så har klienterna tillsammans med mig tvingats köra en hel del bil för att slippa bli alldeles genomblöta.
Sen så har vi avslutat arbetsdagen med att gå igenom alla våra klientärenden tillsammans. Det stundar ju en semesterperiod och då samplanerar vi sommarens upplägg. Och det funkar jättebra.
För min egen del så tänker jag inte alls på någon ledighet nu eftersom min semester börjar först i slutet av juli.

Fredag och det är den 1:a juni!

PO-Piteå har redan startat veckans sista arbetsdag med en mängd telefonkontakter. Samtidigt har vi kollat statistiken för in/ut klientärenden. Redan idag har vi 19st klienter som avslutat PO samarbetet 2012 och är nöjda. Kul!
Vi noterar också ytterligare en "solskenshistoria" som hänt en klient! Tack vare PO (tyvärr?) så har nu en klient äntligen kunnat erhålla 219.000kr retroaktivt från FK! Och alla hinder berodde enbart på ett "glapp" i sjukskrivningsperioden. Ett glapp på fyra(!) dagar som behövde styrkas med nytt läkarintyg om klientens psykiska ohälsa som orsak att inte orka hålla koll på olika läkares intyg.
Nu drar vi ut på en förmiddag som innehåller hembesök, träffar med klienter, AF, psykiatrin, informationsträff till en ny intresserad klient som hamnat i besvärligheter.

Och sedan så är det helg... igen. Konstigt så fort tiden går!?